Stenkrossen och Robertotvätten
Det är ett stort övergivet komplex som ligger i Portman och som togs i drift 1957 och blev det
största i sitt slag i Europa. Med tiden har det genomgått många ändringar, en av de viktigaste
var användningen av havsvatten i hela mineralbehandlingsprocessen, för vilken en
pumpstation installerades på samma strand.
Från bergskedjan Cartagena-La Unión utvanns ett årligt genomsnitt på mer än 2,6 miljoner
ton mineraler. Den 31 mars 1990 beslutade miljömyndigheten om upphörande av utsläppen.
Under 33 år släppte Robertotvätten dagligen ut cirka 7 000 ton av en blandning av gruvslam,
cyanid, kopparsulfat, santat, vatten och jord i havet. Mer än 60 miljoner ton avfall dumpades i
viken. Efter 2 300 års gruvdrift var det slut i maj 1991. Då hade Portmans sand färgats svart.
Tvätten bestod av fyra delar vart och ett med en specifik funktion. Malmen efter att ha passerat krossen transporterades till tvättmaskinen
med ett band som matade ut den till en kvarn, där den krossades.
I den andra delen överfördes resten av produkten till celler, där den behandlades med cyanid och santat för att skilja ut blymalmen. Sedan
gick det till ett område som kallas balsam, där det behandlades igen, den här gången med kopparsulfat och santate för att skilja ut Zinket
och Pyritet.
I det tredje lagret fanns tre pumpar som pumpade ut resterna i Portmánviken. I den fjärde delen fanns två tankar, en av bly och en av
blende. Varje tank hade en pump med uppdraget att transportera malmen till smältverket.
Miljökatastrofen
En av Medelhavets vackraste stränder hade nu förvandlats till en kemisk avfallsdeponi. Där det tidigare fanns ett hav finns det nu inget mer
än en igenslammad vik med ett kollapsat ekosystem.
Företaget under denna period var Peñarroya. Detta företag återupplivade en vikande sektor och skapade nya jobb i en stad som hade haft
ekonomiska problem i årtionden. Peñarroya tog dock inte hänsyn till miljökriterier och valde att slänga avfallet från tvätten direkt i havet.
Offentliga institutioner nekade tillstånd att utföra utsläppen på grund av deras höga toxicitet och de skador som skulle genereras i
fiskesektorn vid flera tillfällen, men Peñarroya lyckades påverka tillsynsmyndigheten så att de ändra sig och etablerade den största
malmtvätten i Europa.
Efter stängningen blev Roberto tvätten en del av gruvarvet i hela bergskedjan Cartagena-La Unión.