Eremitaget eller helgedomen Nuestra Señora de la Soledad på berget Calvario är en liten byggnad av romersk-katolsk stil i Cartagena. Det byggdes på 1700-talet och ligger på toppen av berget Calvario, I mars månad sker en populär pilgrimsfärd hit. Bara att köra vägen upp är värt ett besök, uppe på platsen är det en enorm utsikt över området, och kapellet är öppet på helgerna. Platsen är helt klart värt ett besök. Nedanför i andra stycket finns en beskrivning av en händelse som man gömt undan här på berget, läs gärna den berättelsen om ni har ett stort intresse för historia. Minnesmärket. Detta minnesmärke har en underlig historia, läs gärna allt. Minnesmärket är för den största marina tragedin som inträffade utanför Spaniens kust, skeppet "Castillo de Olite" sjönk i Cartagenas hamn, cirka 1500 dog i olyckan, detta är en glömd historia. Båten sköts i sank av Batteri Parajola under inbördeskriget, när Francos trupper försökte inta Cartagena. Historien är känd idag tack vare publiceringen av de senaste åren av böcker, artiklar och dokumentärer, som räddade denna viktiga händelse, oavsett ideologisk övervägande, förblir detta ett mänskligt drama som för hundratals familjer innebar förlust av nära och kära. Monumentet som påminner om denna katastrof har haft tre ögonblick som vi idag, tack vare dokumentet kan återge. Det första av dem uppfördes några månader efter att båten sjönk. Den nya Franco styrda regimen var skyldig att berömma dessa fallna hjältar för Gud och för Spanien, hela propagandarapparaten stod till förfogande för detta ändamål. Den 26 juli 1939, 141 dagar efter sänkningen och när lik fortfarande dyker upp från havets botten, reser man stort stenkors till minne av de döda. I 17 år var detta mötesplatsen för att komma ihåg dessa offer, det bleknade över tiden tills det praktiskt taget glömdes bort av dem som hade fler skäl att bevara det. Senare sålde myndigheterna resterna av fartyget som metallskrot utan att bry sig om att det betraktades som en krigsgrav. Skrotmetallens värde var högre än de hundratals döda som begravdes där i det som var deras sarkofag, utan minsta respekt. Deras kamrater dömde dem till glömska. En andra möjlighet uppstod emellertid i april 1957, som sammanföll med byggandet av det petrokemiska komplex i hamnen, det beslutades att bygga ett nytt monument för att hedra offren för Castillo de Olites undergång. För att ersätta den förra byggdes ett nytt kors, den här gången av metall, cirka 10 meter högt, på bergets sida precis framför där fartyget sjönk. Denna enorma metallkonstruktion, tre gånger större än föregående kors, hade vid sin bas ett altare och en skulptur av en "matrons som tar upp i knäet den som just har gett sitt liv för landet." De minnesmärken av brons som fanns vid första korset bevarades också i det nya monumentet. Där lämnades monumentet utan ytterligare handling, tills den 7 mars 1965, samtidigt med 25- årsjubileet, träffades de överlevande från Castillo de Olite bredvid korset, som i ett emotionellt möte hyllade sina olyckliga följeslagare. Efter detta datum organiserades inte någon hyllning eller betydande handling i Cartagena kring detta monument som glömdes bort, området blev alltmer oåtkomligt, eftersom området blev ett stort petrokemiskt centrum som det nästan var omöjligt att komma åt. Den 23 januari 2001, där monumentet ligger ska användas till ett stenbrott i hamnbassängens expansionsarbeten, precis där korset var beläget. Korset demonterades, bitarna deponerades i hamnen av hamnmyndigheten och där försvann alltihopa för alltid. Skulpturen, som en gång restaurerades 2009, omplacerades på berget Calvario bredvid eremitaget, med ett kors och en skylt som hänvisar till en sänkt båt, men utan att hänvisa till skeppet Castillo de Olite. Ett sorgligt slut för den största sjötragedin genom tiderna i Spanien. De döda har ingen ideologi och deras respekt bör vara vår. Hela denna historia är nu undangömd här uppe på berget. Men man vill inte kännas vid Franco tiden och vill glömma, men som jag skrivet innan så är all historia värd att bevara till eftervärden.