Salinas de la Ramona
Platsen
har
sitt
ursprung
från
Argaric-perioden
(1700
till
1100
f.Kr.),den
ligger
i
ett
torrt
och
ödsligt område, fullt med raviner.
Saltslätterna
är
till
stor
del
ett
konstgjort
system.
Vattnet
kom
från
en
salthaltig
källa
som
nu
är
övergiven.
När
saltkärlen
var
i
drift
samlades
vattnet
upp
genom
flera
gruvor
som
ledde
det
genom
underjordiska
ledningar
till
ett
litet
dike.
Kanaliseringen
löpte
parallellt
med
platsen,
längs
dess
högra
sida.
Det
tog
21
dagar
att
producera
saltet.
Detta
skedde
endast
om
temperaturen
var
gynnsam,
mellan
35
-
40
°C.
Calasparrasaltet
såldes
till
fabriker
som
tillverkar
foder
till
grisar
och
djurgårdar.
Små
mängder
var
också
avsedda
för
mänsklig
konsumtion, för vilka saltet tidigare maldes.
Under
1500-
och
1700-talen
ansågs
saltslätterna
vara
stadens
viktigaste
ekonomiska
motor.
Liksom
många
andra
saltgruvor
i
inlandet
har
La
Ramonas gruvor påverkats av att deras traditionella användning överges, vilket är förknippat med bristen på underhåll av källan.
Jag
har
lovat
mig
själv
att
inte
besöka
ödsliga
övergivna
platser
ensam,
men
jag
lyssnar
ju
aldrig
på
mig
själv.
Platsen
är
väldigt
öde.
En
riktigt
kul plats att besöka och området är stort men man måste gilla denna typ av sevärdheter.
På vägen ganska så nära ligger också den stora dammen Pantano de Alfonso XIII, att köra över dammen och igenom tunnlarna är rätt häftigt.