Vätebomberna i Palomares mellan Cartagena och Vera
Nedslagsplats för Vätebomb nr1 som
landade intakt och spred inget plutonium.
Området i Sierra Almagrera som
kontaminerades av framför allt V-bomb 3
Området i Sierra Almagrera som
kontaminerades av framför allt V-bomb 3
Området i Sierra Almagrera som
kontaminerades av framför allt V-bomb 3
Området i Sierra Almagrera som
kontaminerades av framför allt V-bomb 3
Nedslagsplats V-bomb 3 och det inhägnade
kontaminerade området
Nedslagsplats V-bomb 3 och det inhägnade
kontaminerade området
Nedslagsplats V-bomb 3 och det inhägnade
kontaminerade området
Kontaminerat område runt kyrkogården, här är
det flera områden som är smittade av V-bomb 2
Kontaminerat område runt kyrkogården, här är
det flera områden som är smittade av V-bomb 2
Kontaminerat område runt kyrkogården, här är
det flera områden som är smittade av V-bomb 2
Nedslagsplats V-bomb 2
Kontaminerat område av V-bomb 2 med
mätstationer
Kontaminerat område av V-bomb 2 med
mätstationer
Karta över området med de radioaktiva
områdena inringade.
NÄR MAN VAKNAR EN MORGON OCH DET MEST SPÄNNANDE MAN KAN
HITTA PÅ ÄR ATT BESÖKA ETT KONTAMINERAT RADIOAKTIVT OMRÅDE MED
PLUTONIUM SÅ KANSKE MAN INTE ÄR SOM ALLA ANDRA, MEN HUR SOM
HELST SÅ BLEV DET EN GRYMT SPÄNNANDE DAG.
Palomares är den enda plats i Europa över vilken vätebomber regnat ner. Fyra
amerikanska vätebomber föll ned över Palomares som ligger mellan Cartagena och
Vera. Det var en B52a och ett bränslepåfyllnings plan som krockade under tankning.
Efter mer än 55 år har amerikanska myndigheter släppt sekretessen på mängder av
hemligstämplade dokument och fotografier.
Sju besättningsmän omkom, fyra räddade sig med fallskärm. Planets last, de fyra vätebomberna, uppges ha varit 75 gånger så
destruktiva som de som fälldes över Hiroshima. Det var den 17 januari 1966 och livet skulle aldrig mer bli detsamma i byn Palomares.
Bomberna kunde ha orsakat den största atomexplosionen i mänsklighetens historia. Så illa blev det dock inte. De var säkrade och
utlöstes aldrig. Det som faktiskt inträffade är dock tillräckligt skrämmande, det vanliga sprängämnet i bomberna exploderade och spred
plutonium över området. USA aktiverade alla protokoll för en kärnkraftsolycka. Franco mottog chockad nyheterna. En topphemlig
mission för att söka rätt på bomberna drog igång.
Den amerikanska armén, med hjälp av Guardia Civil och de boende i området, lyckades lokalisera en av bomberna intakt. Två andra
hade spritt radioaktivt skrot över hela Palomares, när sprängladdningarna i dem exploderade vid nedslaget.. Den fjärde var spårlöst
försvunnen och hittades inte förrän 80 dagar senare tack vare en fiskare. Han var ute och fiskade när planen störtade och kunde ange
ungefär var i havet bomben föll. Detta efter att amerikanerna misslyckats med att spåra bomben trots den tidens absolut mest
avancerade högteknologiska utrustning
och att man hade skickat 28st
amerikanska krigsfartyg till havet utanför
Palomares. Sökandet var en spänd kamp
mot klockan och mot vad som skulle
kunna ha slutat med den största
detonationen någonsin. Chockvågen
skulle ha förstört stora delar sydöstra
Spanien och ha känts ända upp till
Madrid.
Under tiden landade 1 600 amerikanska
soldater i Palomares med uppdraget att
försöka rensa området på radioaktivt
material från bomberna. Detta inför de
förfärade ögonen på drygt tusen bybor, som knappt ens hade el och rinnande vatten. De spanska myndigheterna uteslöt en evakuering
av byn, då det skulle skada bilden av ett land som börjat bli beroende av turismen.
Endast en del av plutoniumet transporterades bort från Palomares. Området är fortfarande inte sanerat. EU har 56 år efter olyckan
ställt ett ultimatum. Spanien har till slutet av 2021 på sig att redogöra för nivån på radioaktiviteten i Palomares. Ett område på cirka 40
hektar nära Palomares är fortfarande förorenat med radioaktivt plutonium. Runt 50 000 kubik hektar jord skulle behöva tas bort.
Regeringen i Spanien pekar på USA:s ansvar och därifrån kommer löften – beroende på vem som sitter i presidentstolen – som sedan
inte hålls eller så blir det ingen reaktion alls.
Problemen finns kvar och förvärras
Med en halveringstid på 24 000 år finns plutonium kvar i miljön i tusentals generationer framöver. Trots saneringsinsatserna fortsätter
radioaktivt material att hittas nära olycksplatsen, inklusive två diken fyllda med radioaktivt förorenad jord, som upptäcktes 2008. Men
det visar sig att detta inte är den värsta nyheten längre. Problemet med att så mycket tid har gått är just att så mycket tid har gått och
att Plutonium inte längre är Plutonium utan är på väg att bli Americium.
"Americium 241 är en ättling till Plutonium 241. (...) Americium förväntas nå sin maximala aktivitet 73 år efter reningen av bomb
bränslet, mellan åren 2030 och 2033, en radioaktiv isotop vars strålning är av typen gamma , som genererar högre hälsorisker än de av
alfatypen".