Vätebomberna i Palomares mellan Cartagena och Vera
Nedslagsplats för Vätebomb nr1 som
landade intakt och spred inget plutonium.
Området i Sierra Almagrera som
kontaminerades av framför allt V-bomb 3
Området i Sierra Almagrera som
kontaminerades av framför allt V-bomb 3
Området i Sierra Almagrera som
kontaminerades av framför allt V-bomb 3
Området i Sierra Almagrera som
kontaminerades av framför allt V-bomb 3
Nedslagsplats V-bomb 3 och det inhägnade
kontaminerade området
Nedslagsplats V-bomb 3 och det inhägnade
kontaminerade området
Nedslagsplats V-bomb 3 och det inhägnade
kontaminerade området
Kontaminerat område runt kyrkogården, här är
det flera områden som är smittade av V-bomb 2
Kontaminerat område runt kyrkogården, här är
det flera områden som är smittade av V-bomb 2
Kontaminerat område runt kyrkogården, här är
det flera områden som är smittade av V-bomb 2
Nedslagsplats V-bomb 2
Kontaminerat område av V-bomb 2 med
mätstationer
Kontaminerat område av V-bomb 2 med
mätstationer
Karta över området med de radioaktiva
områdena inringade.
NÄR
MAN
VAKNAR
EN
MORGON
OCH
DET
MEST
SPÄNNANDE
MAN
KAN
HITTA
PÅ
ÄR
ATT
BESÖKA
ETT
KONTAMINERAT
RADIOAKTIVT
OMRÅDE
MED
PLUTONIUM
SÅ
KANSKE
MAN
INTE
ÄR
SOM
ALLA
ANDRA,
MEN
HUR
SOM
HELST SÅ BLEV DET EN GRYMT SPÄNNANDE DAG.
Palomares
är
den
enda
plats
i
Europa
över
vilken
vätebomber
regnat
ner.
Fyra
amerikanska
vätebomber
föll
ned
över
Palomares
som
ligger
mellan
Cartagena
och
Vera.
Det
var
en
B52a
och
ett
bränslepåfyllnings
plan
som
krockade
under
tankning.
Efter
mer
än
55
år
har
amerikanska
myndigheter
släppt
sekretessen
på
mängder
av
hemligstämplade dokument och fotografier.
Sju
besättningsmän
omkom,
fyra
räddade
sig
med
fallskärm.
Planets
last,
de
fyra
vätebomberna,
uppges
ha
varit
75
gånger
så
destruktiva som de som fälldes över Hiroshima. Det var den 17 januari 1966 och livet skulle aldrig mer bli detsamma i byn Palomares.
Bomberna
kunde
ha
orsakat
den
största
atomexplosionen
i
mänsklighetens
historia.
Så
illa
blev
det
dock
inte.
De
var
säkrade
och
utlöstes
aldrig.
Det
som
faktiskt
inträffade
är
dock
tillräckligt
skrämmande,
det
vanliga
sprängämnet
i
bomberna
exploderade
och
spred
plutonium
över
området.
USA
aktiverade
alla
protokoll
för
en
kärnkraftsolycka.
Franco
mottog
chockad
nyheterna.
En
topphemlig
mission för att söka rätt på bomberna drog igång.
Den
amerikanska
armén,
med
hjälp
av
Guardia
Civil
och
de
boende
i
området,
lyckades
lokalisera
en
av
bomberna
intakt.
Två
andra
hade
spritt
radioaktivt
skrot
över
hela
Palomares,
när
sprängladdningarna
i
dem
exploderade
vid
nedslaget..
Den
fjärde
var
spårlöst
försvunnen
och
hittades
inte
förrän
80
dagar
senare
tack
vare
en
fiskare.
Han
var
ute
och
fiskade
när
planen
störtade
och
kunde
ange
ungefär
var
i
havet
bomben
föll.
Detta
efter
att
amerikanerna
misslyckats
med
att
spåra
bomben
trots
den
tidens
absolut
mest
avancerade
högteknologiska
utrustning
och
att
man
hade
skickat
28st
amerikanska
krigsfartyg
till
havet
utanför
Palomares.
Sökandet
var
en
spänd
kamp
mot
klockan
och
mot
vad
som
skulle
kunna
ha
slutat
med
den
största
detonationen
någonsin.
Chockvågen
skulle
ha
förstört
stora
delar
sydöstra
Spanien
och
ha
känts
ända
upp
till Madrid.
Under
tiden
landade
1
600
amerikanska
soldater
i
Palomares
med
uppdraget
att
försöka
rensa
området
på
radioaktivt
material
från
bomberna.
Detta
inför
de
förfärade
ögonen
på
drygt
tusen
bybor,
som
knappt
ens
hade
el
och
rinnande
vatten.
De
spanska
myndigheterna
uteslöt
en
evakuering
av
byn,
då
det
skulle
skada
bilden
av
ett
land
som
börjat
bli beroende av turismen.
Endast
en
del
av
plutoniumet
transporterades
bort
från
Palomares.
Området
är
fortfarande
inte
sanerat.
EU
har
56
år
efter
olyckan
ställt
ett
ultimatum.
Spanien
har
till
slutet
av
2021
på
sig
att
redogöra
för
nivån
på
radioaktiviteten
i
Palomares.
Ett
område
på
cirka
40
hektar
nära
Palomares
är
fortfarande
förorenat
med
radioaktivt
plutonium.
Runt
50
000
kubik
hektar
jord
skulle
behöva
tas
bort.
Regeringen
i
Spanien
pekar
på
USA:s
ansvar
och
därifrån
kommer
löften
–
beroende
på
vem
som
sitter
i
presidentstolen
–
som
sedan
inte hålls eller så blir det ingen reaktion alls.
Problemen finns kvar och förvärras
Med
en
halveringstid
på
24
000
år
finns
plutonium
kvar
i
miljön
i
tusentals
generationer
framöver.
Trots
saneringsinsatserna
fortsätter
radioaktivt
material
att
hittas
nära
olycksplatsen,
inklusive
två
diken
fyllda
med
radioaktivt
förorenad
jord,
som
upptäcktes
2008.
Men
det
visar
sig
att
detta
inte
är
den
värsta
nyheten
längre.
Problemet
med
att
så
mycket
tid
har
gått
är
just
att
så
mycket
tid
har
gått
och
att Plutonium inte längre är Plutonium utan är på väg att bli Americium.
"Americium
241
är
en
ättling
till
Plutonium
241.
(...)
Americium
förväntas
nå
sin
maximala
aktivitet
73
år
efter
reningen
av
bomb
bränslet,
mellan
åren
2030
och
2033,
en
radioaktiv
isotop
vars
strålning
är
av
typen
gamma
,
som
genererar
högre
hälsorisker
än
de
av
alfatypen".