Besalús befästa bro sträcker sig över floden Fluvià som en passage mellan två världar – en port från nutidens hektiska liv till det förflutnas skuggor och hemligheter. Med sina spetsbågiga valv och sitt höga försvarstorn har den stått där i århundraden, sett generationer av resande och krigare passera, hört ekot av hovklapper och lågmälda samtal i skymningen. Det sägs att bron byggdes på 1100-talet av stenhuggare som formade dess bågar med händer härdade av år av slit. Den konstruerades inte bara som en passage utan som en fästning i sig, en plats där tull kunde tas ut, där fiender kunde stoppas, och där de som närmade sig staden var tvungna att bevisa sin rätt att gå vidare. Det stora tornet som vaktar bron var en gång bemannat dygnet runt, med vakter som spejade över dalen, alltid beredda på en möjlig attack. Genom seklerna har bron sett mycket. Den har sett riddare i blänkande rustningar rida över dess stenbelagda yta, pilgrimer med slitna sandaler och tungt bagage på väg mot heliga platser, och handelsmän med vagnar fyllda av kryddor, tyger och guld. Den har också sett soldater marschera i rad under svåra tider, och kungars fanor vaja i vinden när de färdades genom riket. Men bron har också känt av förstörelse. Under spanska inbördeskriget, 1939, sprängdes delar av den och det som en gång var en stolt port in i Besalú låg i ruiner. Men liksom staden själv reste sig bron igen. Den restaurerades, sten för sten, och återfick sin forna glans. Idag står den där som en bro mellan tider, mellan historia och nutid. Turister och besökare går över dess valv och stannar för att ta bilder, men om man lyssnar noga, om man verkligen stannar upp en stund i den stilla skymningen, kan man kanske höra ekon av de fötter som trampat där långt före oss. Bron bär på minnen av krig, av handel, av kärlek och av förlust – och den kommer att stå där länge än, en vakt över Besalús själ. Kartlänk till platsen. https://goo.gl/maps/cW37zZx1qrFt6PtV7