Stadshuset i Cartagena och bombningen av staden
Spåren
av
inbördeskriget
hittar
man
överallt
om
man
bara
vet
var
man
ska
leta.
Runt
stadshuset
precis
som
så
många
andra
platser
i
staden
var
det
stora
strider
trots
att
inte
stadshuset
ladas
i
ruiner
som
så
många
andra
byggnader
i
staden.
Men
stadshuset
är
ganska
så
beskjutet
och
kulhål,
bomb
och
granatsplitter
syns
tydligt
i
husets
fasader
trots
att
man
lagat det på många ställen.
Gå gärna runt huset, ni kommer bli förvånade hur mycket skott och granathål det finns.
Bombningen av Cartagena.
Under
inbördeskriget
(1936-1939)
bombades
de
största
städerna
och
hamnarna
på
hela
Medelhavskusten
hårt
av
flygbombningar
som
utfördes
av
italienskt
flyg
från
deras
baser
på
Mallorca.
När
det
gäller
Cartagena
kom
bombplanen
från
Armilla-basen
i
Granada
och
till
och
med från Sevilla.
Spanska
inbördeskriget
fungerade
som
ett
förspel
till
utövandet
av
ny
militär
taktik
innan
andra
världskriget.
Bland
dessa
metoder
fanns
massiva flygbombningar, både på militära och civila mål.
Båda
sidor
använde
denna
flygstrategi,
även
om
italiensk
och
tysk
hjälp
till
den
frankistiska
sidan
gjorde
dess
frekvens
och
intensitet
mycket
större än på den republikanska sidan.
Även
om
det
militära
upproret
mot
den
republikanska
regeringen
inte
lyckades
i
Cartagena,
var
situationen
förvirrande
under
ganska
lång
tid
i
marinbasen
Arsenal,
såväl
som
i
den
närliggande
flygbasen
Santiago
de
la
Ribera.
När
väl
försöken
till
upproret
hade
besegrats
och
dess
anslutning till republiken bekräftats, blev Cartagena ett kraftfullt intressecentrum för bombningar från den nationella sidan.
Staden
försvarades
väl,
inte
bara
av
flottan
–
ett
slagskepp,
tre
kryssare,
flera
jagare,
torpedbåtar
och
några
ubåtar
–
utan
även
av
det
effektiva
nätverket
av
kustbatterier
och
luftvärnsbatterier.
Detta
gjorde
det
möjligt
för
många
fartyg,
särskilt
sovjetiska,
att
anlända
lastade
med
militär
hjälp
under
de
första
månaderna
av
konflikten.
För
att
stoppa
detta
flöde
började
den
nationella
sidan
bomba
staden
från
luften.
Cartagena
var
en
av
de
städer
som
drabbades
av
flest
bombningar
under
inbördeskriget.
Bombningarna
orsakade
233
offer,
hundratals
skadade och en tredjedel av staden lades i ruiner.
Den
första
bombningen
ägde
rum
den
18
oktober
1936.
De
som
ansvarade
för
att
genomföra
den
var
två
tyska
Ju-52
bombplan
,
de
var
de
första
enheterna
i
vad
som
senare
skulle
bli
Condor
Legion.
Luftvärnsförsvaret
sköt
allt
vad
de
kunde
och
det
gjorde
att
planen
bara
kunde
flyga
in
en
gång
och
släppa
bomberna.,
Även
om
deras
mål
var
de
fartyg
som
ankrades
i
hamnen,
föll
bomberna
i
centrum
av
staden
och
orsakade
22
dödsfall
och
många
skador
bland
soldater
och
civila.
Cartagena
var
nu
sårbart
och
av
denna
anledning
ansågs
det
nödvändigt
att
bygga
skyddsrum på olika platser i staden.
Den
andra
bombningen
inträffade
två
dagar
senare:
den
20
oktober.
Den
här
gången
var
det
tre
Ju-52:or
bemannade
av
spanska
flygare.
De
kom från Armilla och anlände till Cartagena på natten. De gjorde bara ett pass, men lyckades släppa hela sin last med bomber.
Ingen
av
de
två
bombningarna
hade
lyckats
stoppa
sjötrafiken
eller
ankomsten
av
sovjetisk
militär
hjälp.
På
samma
sätt,
vid
den
närliggande
flygbasen
Los
Alcázares,
fortsatte
de
ryska
militärplanen
som
anlände
demonterade
till
Cartagena
att
monteras.
För
att
förstöra
denna
kedja
designades
en
tredje
bombning
som
ägde
rum
den
27
oktober
1936.
Det
var
ett
kombinerat
uppdrag
av
italienska
Aviazione
MIlitare,
som
hade
överfört
tre
Savoia
S-81
bombplan
till
Armillabasen.
Fem
Ju-52:or
skulle
läggas
till
dem,
åtta
enheter
totalt
för
att
attackera
Cartagena
och
Los
Alcázares.
I
båda
fallen
påverkade
de
inte
på
allvar
någon
infrastruktur,
men
i
Cartagena
orsakade de flera civila och militära offer.
Den
23:e
flögs
Cartagena
över
av
ett
spaningsplan,
troligen
en
tysk
He-70,
som
fotograferade
huvudmålen
–
hamn,
marinbasen
Arsenal,
luftvärnsbatterier,...
–,
det
var
den
nybildade
Condors
första
uppdrag i Spanien Legion.
Spaningsflygningen
var
förberedelsen
till
den
mest
intensiva
bombningen
som
inträffade
den
25
november
1936.
Vid
detta
tillfälle
överfördes
Ju-52
bombplanen
tidigare
från
Sevilla
till
Melilla
för
att
uppnå
en
bättre
inflygning
till
staden.
Således
skulle
enheterna
lyfta
från
den
nordafrikanska
staden.
Tjugo
bombplan
användes,
som
skulle
attackera
i
flera
på
varandra
följande
vågor
med
syftet
att
förlänga
bombningstiden
så
mycket
som
möjligt.
Det
var
den
första
flygattacken
på
dagen
mot
staden;
Det
började
17:25
och
slutade
21:30.
Av
denna
anledning
var
det
känt
som
det
fyra
timmar
långa
bombardemanget.
Attacken
orsakade
58
offer
eftersom
nedslagen
av
bomberna,
explosiva
och
brandfarliga,
påverkade
hela
staden,
men
på
ett
spritt
sätt.
Huvuddelen
av
flottan
hade
lämnat
hamnen
kort
innan
bombningen
började
och
klarade
sig
utan
skador.
Mer
betydande
var
de
moraliska
skadorna;
Befolkningen
i
Cartagena
var
inlåst
i
sina
hus
eller
skyddsrum
i
fyra
timmar
och
hörde
explosioner
kontinuerligt,
såväl
som
ljudet
av
luftvärnsartilleri.
Cartagenas
viktiga
militära
installationer,
både
de
marina
och
batterierna
gjorde
staden
till
den
bäst
skyddade
platsen
av
alla
republikanska
militärbaser.