För mer än fem tusen år sedan, omkring 3200 f.Kr., började människor bygga en bosättning på en kulle ovanför floden. Platsen valdes med omsorg: den gav god utsikt över dalen, tillgång till vatten och möjligheten att försvara sig. Denna bosättning kom att kallas Los Millares – och den blev snart en av de mest avancerade städerna i Europa under kopparåld Los Millares var inte en vanlig by. Den var befäst med fyra murar, byggda av sten, som omgav hela bosättningen. I den högsta delen av kullen fanns en citadell, troligen hem åt stadens ledare eller militärt befäl. Inom murarna låg hundratals hus, byggda av sten och lera. Där bodde uppskattningsvis 1000 till 1500 person. Los Millares var ett centrum för kopparbearbetning, något som gör platsen unik i västra Medelhavet. I området har arkeologer hittat smältugnar, slagg (rester från metallframställning) och kopparföremål som yxor, dolkar, nålar och smycken. Förutom metallhantverk levde invånarna av jordbruk och boskapsskötsel. De odlade spannmål, höll får och getter, och tillverkade keramik som användes både till hushåll och som gravgåvor. Utanför murarna låg en av Los Millares mest imponerande delar: nekropolen – ett stort gravfält med över 80 megalitiska gravar, så kallade tholos-gravar. Varje grav bestod av en rund kammare byggd av stenblock, ofta täckt av en jordhög. Många innehöll gravgåvor – keramik, vapen, smycken och ibland föremål i koppar Runt 2200 f.Kr. började Los Millares tappa sin betydelse. Orsakerna är inte helt kända, men forskare tror att klimatförändringar, resursbrist eller sociala konflikter kan ha spelat en roll. Efter övergivandet lämnades Los Millares åt naturen. Vind och tid dolde murarna under årtusenden, tills platsen återupptäcktes i slutet av 1800-talet under byggandet av en järnväg. Som vanligt är det mest stenruiner kvar, men man kan tydligt se ringmuren runt staden. Man har också återskapat hur staden har sett ut vilket höjer besöksvärdet avsevärt. Kartlänk. https://maps.app.goo.gl/ZeFP84MW5iZFhXDi7