Romerska perioden (218 f.Kr. – 476 e.Kr).

Hamilkar Barca – en av Kartagos mest respekterade ledare. Hamilkar Barca föddes omkring 275 f.Kr. i Kartago och tillhörde en framstående familj. Hans efternamn "Barca" betyder "blixt" på puniska, vilket antyder att han kom från en kraftfull och inflytelserik släkt. Han växte upp under en tid då Kartago var en dominerande handels- och militärmakt i Medelhavet men samtidigt stod inför växande hot från Rom. Under det första puniska kriget, som varade mellan 264 och 241 f.Kr., steg Hamilkar fram som en av Kartagos främsta fältherrar. Han fick befälet över Kartagos styrkor på Sicilien vid en tidpunkt då kriget redan lutade åt Romersk fördel. Trots detta lyckades han genom skicklig krigföring, särskilt genom gerillaliknande taktik, hålla kvar flera viktiga fästen och försvåra romarnas avancemang. Hans främsta bas var berget Ercte, därifrån han utförde räder mot de romerska styrkorna. Senare befäste han sig vid Eryx och fortsatte sitt motstånd mot romarna fram till det sista slaget vid Egadiska öarna, där Kartagos flotta förintades. Efter detta nederlag tvingades Kartago att kapitulera och överlämna Sicilien till Rom, samt betala ett stort krigsskadestånd. Legosoldatkriget Efter kriget utbröt det så kallade Legosoldatskriget, även känt som det "Oheliga kriget", när Kartagos legosoldater och nordafrikanska stammar gjorde uppror på grund av obetalda löner. Hamilkar utsågs till överbefälhavare och visade en hänsynslös skicklighet i att slå ner upproret. Med både militär kraft och listiga strategier lyckades han krossa rebellerna, och hans seger befäste hans position som en av Kartagos mäktigaste ledare. När Kartago förlorade Sardinien och Korsika till Rom insåg Hamilkar att hans stad inte längre kunde mäta sig med Rom på havet. För att återuppbygga Kartagos makt och ekonomi vände han blicken mot Iberiska halvön. År 237 f.Kr. seglade han till Spanien med en armé och inledde en framgångsrik kampanj för att erövra nya territorier. Genom både krig och diplomati lade han stora delar av södra och östra Spanien under kartagisk kontroll. Han utnyttjade landets rika silvergruvor för att finansiera en ny och kraftfull armé, fri från det beroende av legosoldater som tidigare orsakat problem för Kartago. Med honom i Spanien fanns även hans son Hannibal, som lärde sig krigskonsten under sin fars ledning. Hamilkar dog omkring 228 f.Kr. under en strid mot iberiska stammar, troligen vid floden Júcar. Enligt vissa källor drunknade han när han försökte fly över en flod, medan andra antyder att han stupade i strid. Hans död lämnade Kartagos expansion i Spanien i händerna på hans svärson Hasdrubal den sköne, och senare hans son Hannibal, som skulle bli Roms största fiende under det andra puniska kriget. Hans arv var avgörande för Kartagos framtida öde. Genom sina erövringar i Spanien lade han grunden för Hannibals krig mot Rom. Hans militära strategier och hans beslutsamhet inspirerade hans son att försöka förverkliga den dröm om hämnd mot Rom som Hamilkar själv aldrig hann uppnå..