Den muslimska perioden (711–1492)

Abd ar-Rahman I (731–788) Abd ar-Rahman I, född år 731 i Damaskus, var en av de mest betydelsefulla gestalterna i den tidiga islamiska historien och grundaren av Umayyad-emiratet i al-Andalus. Hans uppväxt präglades av turbulens, då hans familj tillhörde den umayyadiska dynastin som härskade över den islamiska världen från Damaskus. När Umayyad-kalifatet störtades av Abbasiderna år 750, beordrades Abd ar-Rahmans släkt att avrättas. Han lyckades dock undkomma förföljelsen och flydde västerut, först till Nordafrika, där han tillbringade flera år i exil. År 755 nådde han den iberiska halvön, där han snabbt lyckades etablera sig som en ledare genom att vinna stöd från olika arabiska och berberiska grupper som var missnöjda med den dåvarande styrelsen. Efter en avgörande seger vid Córdoba år 756 besegrade han emiren Yusuf al-Fihri och utropade sig själv till emir av al-Andalus. Detta markerade början på hans regeringstid, som var både stabil och dynamisk, och lade grunden för ett muslimskt styre på Iberiska halvön som skulle vara i över 700 år. Abd ar-Rahman I är mest känd för sin förmåga att skapa en stark och centraliserad stat, där han förenade de ofta splittrade muslimska grupperna och upprättade en effektiv administration. Under hans styre blev Córdoba en av de mest blomstrande och kulturellt inflytelserika städerna i den islamiska världen. Han genomförde även viktiga infrastrukturella reformer och främjade handel och vetenskap. För att säkra sin makt byggde han upp en stark armé och ett effektivt förvaltningssystem, vilket gjorde det möjligt för honom att motstå både interna uppror och yttre hot från kristna kungadömen i norr och abbasidiska agenter som försökte återta kontrollen över regionen. Hans regeringstid var också en period av kulturell och intellektuell tillväxt i al-Andalus, där konst, litteratur och vetenskap började blomstra. Abd ar-Rahman I var en skicklig diplomat och lyckades bevara sin oberoende ställning gentemot både de abbasidiska kaliferna i Bagdad och de olika fraktionerna inom sitt eget rike. Han dog år 788 och efterlämnade en stark dynasti som skulle fortsätta att dominera den iberiska halvön i flera århundraden. Abd ar-Rahman I:s eftermäle är starkt förknippat med skapandet av ett självständigt muslimskt emirat i Spanien, vilket kom att bli ett centrum för kulturell och intellektuell utveckling under medeltiden.