Hispania Tarraconensis var den största av de tre ursprungliga romerska provinserna på den iberiska halvön. Den låg i norra och östra delen av nuvarande Spanien och gränsade till Hispania Baetica i söder och Hispania Lusitania i väster. Provinsens namn kommer från dess huvudstad, Tarraco, som idag heter Tarragona. Innan romarna tog över området bodde flera olika folk där, bland annat iberer, kelter och celtiberer. Dessa folkgrupper hade sina egna samhällen och kulturer, men romarnas ankomst förändrade allt. Under de puniska krigen på 200-talet f.Kr. besegrade Rom Kartago och började ta kontroll över Hispania. År 197 f.Kr. delade romarna in den iberiska halvön i två provinser: Hispania Citerior i norr och Hispania Ulterior i söder. Hispania Citerior omfattade en stor del av det som senare blev Tarraconensis. Under de följande århundradena kämpade romarna mot lokala stammar, särskilt celtibererna, som gjorde hårt motstånd. Efter många års strider fick Rom slutligen full kontroll över området. Under kejsar Augustus styre, år 27 f.Kr., omorganiserades provinserna och Hispania Citerior döptes om till Hispania Tarraconensis. Tarraco ( nuvarande Taragona) blev huvudstad och utvecklades till en viktig stad i romarriket. Hispania Tarraconensis var en rik och betydelsefull provins. Jordbruket var en viktig näring, och området producerade olivolja, vin och spannmål som exporterades till andra delar av riket. Gruvdrift var också en stor näring, och provinsen var känd för sina silver- och järngruvor. Handeln blomstrade, särskilt längs kusten, där hamnar som Tarraco, Barcino (nuvarande Barcelona) och Carthago Nova (Cartagena) blev viktiga handelscentrum. Romarna byggde många städer i Tarraconensis och lämnade efter sig imponerande byggnadsverk. Tarraco var en av de viktigaste städerna i regionen och hade en stor amfiteater, tempel, akvedukter och forum. Andra viktiga städer var Caesaraugusta (Zaragoza) och Segovia, där den berömda romerska akvedukten fortfarande står kvar. För att förbättra transporten och kommunikationen i provinsen byggdes många nya vägar. Via Augusta var en av de viktigaste och gick längs kusten genom Tarraconensis. Latinet blev det dominerande språket i provinsen och lade grunden för det spanska språket. Romerska lagar och administration infördes, och många av de lokala invånarna blev en del av den romerska kulturen. När Väst-Rom föll på 400- talet e.Kr. tog visigoterna över Hispania Tarraconensis. De behöll många av de romerska strukturerna men införde också sin egen kultur och administration. På 700-talet kom morerna och erövrade stora delar av den iberiska halvön, inklusive Tarraconensis. Trots dessa förändringar har det romerska arvet levt kvar. Många av de städer som romarna byggde finns kvar idag, och deras akvedukter, teatrar och vägar är fortfarande synliga. Tarragona är än idag känd för sina romerska ruiner, som finns med på UNESCO:s världsarvslista. Tarraconensis täckte norra och östra delen av nuvarande Spanien. Romarna tog över området efter de puniska krigen och gjorde Tarraco till huvudstad. Provinsen var rik på jordbruk, gruvor och handel och hade många viktiga städer som Tarraco (Tarragona), Caesaraugusta (Zaragoza) och Barcino (Barcelona). Romerska vägar, byggnader och kultur påverkade området starkt, och många spår av romartiden finns kvar än idag. När Romarriket föll tog visigoterna och senare morerna över, men det romerska arvet lever fortfarande kvar.