Realismen växte fram som en reaktion mot romantikens idealisering. Konstnärer vände blicken mot vardagen och skildrade samhället med större saklighet och närvaro. Under 1800-talet förändrades Spanien i grunden genom industrialisering, urbanisering och sociala omvälvningar. Dessa förändringar fick tydliga avtryck i konsten. Realismen strävade efter att skildra verkligheten sådan den upplevdes, utan försköning eller symbolisk överhöjning. Motiven hämtades ofta från vardagslivet. Arbetare, bönder och stadens invånare framställdes med en ny typ av respekt och uppmärksamhet. Konstnären blev en observatör av samhället snarare än en förmedlare av ideal eller myter. Tekniskt präglades realismen av noggrann teckning, dämpade färger och ett intresse för ljusets naturliga verkan. Kompositionerna var ofta balanserade och tydliga, med fokus på situationer som betraktaren kunde känna igen sig i. Samtidigt fanns en kritisk dimension. Många realistiska verk belyste sociala orättvisor, fattigdom och arbetsvillkor. Konsten blev ett sätt att synliggöra samhällsproblem och ge röst åt grupper som tidigare sällan förekom i den etablerade bildvärlden. Realismen lade grunden för senare konstnärliga strömningar genom sitt fokus på samtid, observation och ärlighet, och utgjorde en viktig brygga mellan 1800-talets traditioner och 1900-talets modernism.