“Under renässansen växte intresset för människan, proportioner och klassiska ideal, men den spanska konsten behöll ofta sin starka religiösa prägel.” Renässansen i Spanien introducerade nya perspektiv på människan och rummet. Konstnärer studerade proportioner, perspektiv och klassiska ideal från antiken, men till skillnad från Italien behöll Spanien ofta starka religiösa teman i sina verk. Många konstnärer arbetade på altarskåp, fresker och porträtt för kyrkan och hovet. Detaljrikedom och realism blev allt viktigare, samtidigt som bildspråket fortfarande styrdes av symbolik och teologi. Influenser från norra Italien och Nederländerna påverkade komposition, färgval och ljusbehandling. Spanska renässansmålningar blandade dessa influenser med lokala traditioner och kulturarv, vilket skapade en unik, igenkännbar stil. Porträttkonst och civila motiv började också få större utrymme, särskilt vid hovet. Konstnärens roll utvecklades – från hantverkare till mer individuell skapare – och detta lade grunden för den mer dramatiska och uttrycksfulla konsten under Barocken.