Myten “Juana la Loca”

Juana I av Kastilien ("Juana la Loca") var sannolikt inte vansinnig i den mening som hennes eftervärld ofta har föreställt sig. Däremot finns det starka tecken på att hon under delar av sitt liv led av psykiska besvär, troligen depressioner, extrema sorgereaktioner och perioder av känslomässig instabilitet. Juana drabbades av en rad svåra händelser under sitt liv. Hennes make, Felipe I av Kastilien, var upprepade gånger otrogen, vilket enligt samtida vittnesmål påverkade henne djupt. År 1504 avled hennes mor, Isabella I av Kastilien, och redan 1506 förlorade hon även sin make. Samtidigt blev hon en centralgestalt i den maktkamp som följde. Både hennes far, Ferdinand II av Aragonien, och senare hennes son, Carlos I (Karl V), hade mycket att vinna på att hon inte själv utövade den kungliga makten. De mest spektakulära berättelserna om hennes galenskap – särskilt historierna om att hon skulle ha färdats runt med makens lik i ett slags vansinnigt tillstånd – bygger delvis på källor som skrevs av personer med politiska intressen. Historiker betraktar därför många av dessa berättelser med försiktighet. Samtidigt finns det också samtida vittnesmål om att hon periodvis vägrade äta, isolerade sig, hade kraftiga känsloutbrott och ibland verkade oförmögen att sköta regeringsärenden. Det är därför osannolikt att hon var helt frisk. Den mest balanserade slutsatsen är att: Juana led sannolikt av en verklig psykisk sjukdom eller psykisk ohälsa, men hennes tillstånd överdrevs och utnyttjades politiskt för att beröva henne den makt som hon lagligen hade rätt till som drottning av Kastilien. Det är också värt att komma ihåg att hon tillbringade nästan ett halvt sekel inspärrad i Palacio Real de Tordesillas. Även en fullt frisk människa hade sannolikt tagit psykisk skada av en sådan tillvaro. Därför är det mycket svårt att skilja hennes ursprungliga sjukdom från de effekter som årtionden av isolering kan ha orsakat.