Den bittra maktkampen om Kastiliens krona

Konflikten som flammade upp mellan Filip I (Filip den sköne) och hans svärfar Ferdinand II av Aragonien i början av 1500-talet tillhör de mest dramatiska kapitlen i spansk historia. Det var en skoningslös strid om kontrollen över kungariket Kastilien, där Filips hustru – tillika Ferdinands dotter – Juana I förvandlades till en ren politisk schackpjäs.

Ett snårigt testamente och en ovälkommen svärson

Grundbulten till splittringen lades i samband med att drottning Isabella I av Kastilien gick bort år 1504. Hennes testamente var ett snårigt juridiskt dokument, präglat av en djup oro för framtiden. Isabella litade inte på sin habsburgske svärson Filip, som hon betraktade som en främmande lycksökare, och hon var smärtsamt medveten om sin dotter Juanas sköra psykiska hälsa. Lösningen blev en klausul: Juana utsågs till drottning, men om hon inte ansågs kapabel att styra skulle hennes far Ferdinand träda in som regent tills Juanas son Karl hunnit bli vuxen. Filip vägrade dock att foga sig i arrangemanget. Fast besluten att styra riket i sin hustrus namn började han snabbt söka allianser bland den kastilianska adeln. Adelsmännen, som sedan länge tröttnat på Ferdinands hårda styre, tog emot nykomlingen med öppna armar i hopp om att få en mer lätthanterlig regent på tronen.

Desperata motdrag och sveket i Villafáfila

Ferdinand insåg snart att han höll på att förlora greppet om Kastilien. Hans första drag blev att spela ut dotterns mentala ohälsa som ett kort för att behålla makten, men när han märkte att adelsstödet för Filip var för starkt bytte han taktik. I ett desperat försök att splittra det Spanien som han och Isabella nyss hade enat gifte han om sig med den franska prinsessan Germaine de Foix. Målet var att avla en ny son som skulle ärva Aragonien, vilket helt skulle slita sönder riket igen. Spänningen nådde sin kulmen under våren 1506 när de båda rivalerna slutligen möttes öga mot öga. Resultatet blev det cyniska fördraget i Villafáfila. Helt bakom ryggen på Juana enades Filip och Ferdinand om att förklara henne oförmögen att styra. Mot att Ferdinand drog sig tillbaka till Aragonien och kompenserades med hälften av inkomsterna från de amerikanska kolonierna fick Filip äntligen sin vilja igenom. I juli 1506 erkändes han som ensam regent.

En kortvarig triumf och ett oväntat slut

Triumfen blev dock absurt kortvarig. Bara två månader efter sitt maktövertagande insjuknade Filip plötsligt i hög feber efter en match i bollspelet pelota och avled kort därefter. Chocken utlöste omedelbart rykten om att Ferdinand i hemlighet låtit förgifta sin svärson, även om dagens historiker snarare lutar åt att det rörde sig om en aggressiv infektionssjukdom som tyfus eller mässling. Filips plötsliga död kastade om spelplanen på nytt. Med svärsonen ur bilden och dottern Juana nedsjunken i djup sorg och tilltagande apati kunde Ferdinand återvända till Kastilien. Han styrde riket med järnhand fram till sin egen död 1516. Även om Ferdinand vann den omedelbara striden bar Filips ambitioner frukt på sikt. Konflikten banade väg för Habsburgarnas månghundraåriga herravälde över Spanien genom Filips och Juanas son Karl I, som senare skulle bli känd som den mäktige kejsar Karl V.