Det spanska tronföljdskriget (1701–1714)

Det spanska tronföljdskriget (1701-1714) var en av 1700-talets blodigaste och mest omfattande konflikter – ett europeiskt storkrig i allt utom namn, som utkämpades på slagfält över kontinenten, till havs och i kolonier. Kriget var en kamp om vem som skulle styra Europas framtid. I en tid då kungariken var dynastiska maktblock, kunde ett arvsskifte i Madrid påverka hela kontinentens balans. Därför blev det ett storkrig. Krigets bakgrund låg i det habsburgska kungahusets strävan att hålla makten samlad inom familjen. För att undvika att deras rike splittrades mellan olika arvingar gifte sig habsburgarna i generation efter generation med nära släktingar. Detta stärkte visserligen dynastins grepp om makten, men det fick också förödande följder. Den spanske kungen Carlos II var ett tragiskt exempel på denna inavel. Han föddes sjuk och svag och led hela sitt liv av allvarliga genetiska sjukdomar. Hans kropp var bräcklig och hans psykiska hälsa sviktande, vilket gjorde honom oförmögen att styra sitt rike på ett effektivt sätt. Under hans regeringstid försvagades Spanien kraftigt, och det en gång så mäktiga imperiet gick in i en period av stagnation och nedgång. När Carlos II dog år 1700 utan att lämna några arvingar efter sig uppstod en kris. Frågan om vem som skulle ta över Spaniens väldiga rike, som sträckte sig över stora delar av Europa, Amerika och Asien, blev snabbt ett internationellt maktspel. I sitt testamente hade Carlos utsett Filip av Anjou, barnbarn till Frankrikes kung Ludvig XIV, till sin efterträdare. Detta beslut väckte oro runt om i Europa. Om Filip blev kung i Spanien skulle de två mäktiga länderna Frankrike och Spanien kunna förenas under samma kungahus. Det skulle ge Ludvig XIV ett nästan oöverträffat inflytande och riskera att rubba hela den europeiska maktbalansen. Österrikes habsburgare, ledda av kejsar Leopold I, motsatte sig testamentet och hävdade att de hade rätt till tronen genom ärkehertig Karl, Leopolds son. Snart valde även Storbritannien, Nederländerna och Preussen att ansluta sig till Österrike. De fruktade att ett sammanslaget Frankrike och Spanien skulle bli så starkt att inget annat land skulle kunna stå emot. Det som började som ett arvskifte förvandlades därmed till en kamp om Europas framtid. Frågan om vem som skulle bära den spanska kronan blev gnistan som tände ett av de största och blodigaste krigen i Europas historia – Spanska tronföljdskriget. Det fördes å ena sidan mellan: • Frankrike, • kurfurstendömena Bayern • Köln • hertigdömena Mantua • Savojen Å andra sidan • Österrike, • England, • Förenade Nederländerna, • Preussen, • Hannover och • Tysk-romerska riket - samt längre fram • Portugal - och det från det franska förbundet avfallna • Savojen Savojen började kriget på Frankrikes sida, men bytte 1703 över till Österrikes koalition. Därför listas Savojen på båda sidor i olika faser av det spanska tronföljdskriget.

Krigets förlopp

Kriget började i Italien år 1701, där den skicklige fältherren Eugen av Savojen först vann flera segrar. Men fransmännen, ledda av marskalk Vendôme, lyckades snart pressa tillbaka honom. Samtidigt pågick strider i flera andra områden. I Spanska Nederländerna erövrade Marlborough och hans engelsk-holländska armé viktiga områden, medan fransmännen fick övertaget i Sydtyskland. År 1703 förenades franska trupper med Bayern, som ställde sig på Frankrikes sida. Tillsammans vann de en stor seger vid Höchstädt. Men sommaren 1704 vände krigslyckan. Marlborough och Eugen slog tillbaka i ett avgörande slag, slaget vid Blenheim, den 13 augusti. Frankrike tvingades då dra sig tillbaka och Bayern lämnades utan skydd. Åren som följde gick hårt åt Frankrike. Marlborough vann nya segrar i Nederländerna, och Eugen av Savojen besegrade fransmännen i slaget vid Turin 1706. Därmed kunde Österrike ta kontroll över norra Italien. Kort därefter erövrade österrikiska styrkor Neapel, och engelsmännen tog Sardinien. Samtidigt spred sig striderna till själva Spanien. Engelsmännen intog Gibraltar redan 1704. Ett år senare landade ärkehertig Karl, som utropats till Karl III av Spanien, i Barcelona. Han fick stöd av Katalonien, Aragonien och Valencia och lyckades till och med inta Madrid 1706. Men stödet i de centrala delarna av Spanien var svagt. År 1707 besegrade fransmännen och deras allierade honom i slaget vid Almansa, vilket tvingade Karl tillbaka till Katalonien. Frankrike kämpade hårt för att behålla sina positioner. År 1708 gick Marlborough och Eugen ihop igen och vann slaget vid Oudenaarde, vilket gjorde det möjligt för dem att erövra den viktiga fästningen Lille. Året därpå, 1709, utkämpades krigets blodigaste strid vid Malplaquet. Fransmännen förlorade slaget men försvarade sig tappert, och de allierade var för utmattade för att kunna fortsätta in i Frankrike. År 1710 tog de allierade Madrid för andra gången, men samma år tvingades de återigen retirera efter nederlag i slaget vid Brihuega och slaget vid Villa Viciosa. Kriget började nu gå in i en ny fas. I England byttes regeringen ut, och torypartiet tog makten. Drottning Anna bröt med Marlborough, vilket förändrade krigets politiska förutsättningar. Samtidigt dog kejsar Josef I i april 1711, och ärkehertig Karl blev ny kejsare av Österrike. Nu ville de allierade inte längre riskera att Karl styrde både Österrike och Spanien. Därför började hemliga fredsförhandlingar med Frankrike. År 1713 slöts freden i Utrecht. Filip V fick behålla Spaniens krona men fick inte förena den med Frankrikes. England belönades med viktiga områden som Gibraltar och Menorca samt landområden i Nordamerika. Österrike fick makten över Spanska Nederländerna, Neapel och delar av Italien. Kriget fortsatte ett år till mellan Frankrike och Österrike men avslutades med freden i Rastatt i mars 1714 och freden i Baden i september samma år. I Spanien slutade striderna när franska styrkor erövrade Barcelona den 11 september 1714. Efter kriget stod det klart att Frankrike inte längre kunde dominera Europa som tidigare. England växte fram som den nya stora handels- och kolonialmakten. Spanien förblev en stormakt men var försvagat. Som straff för att Katalonien stött ärkehertig Karl avskaffades regionens självstyre 1716.händelserna som formade 1700-talets politik.