Från Caesaraugusta till Saraqusta

Zaragoza är en av Spaniens städer där historien nästan bokstavligen ligger under fötterna. Vid Ebro har människor levt i mer än två tusen år, och flera olika kulturer har satt sina spår i staden. Den iberiska bosättningen Salduie följdes av det romerska Caesaraugusta, det muslimska Saraqusta och den kristna staden under kungarna av Aragón. Varje epok förändrade staden, men lämnade samtidigt delar av det tidigare Zaragoza kvar. Omkring år 14 före Kristus grundade kejsar Augustus kolonin Caesaraugusta på platsen för den iberiska bosättningen Salduie. Läget var strategiskt, vid Ebro och nära sammanflödet med floderna Gállego och Huerva. Staden byggdes efter romerska stadsplaneringsprinciper med ett regelbundet gatunät, forum, tempel, teater och offentliga bad. En kraftig stadsmur omgav den centrala staden, och vid Ebro fanns också en romersk flodhamn som användes för transporter och handel. Under det första och andra århundradet efter Kristus blev Caesaraugusta en av de viktigaste städerna i området. När det västromerska riket försvagades förändrades staden, men den förlorade inte sin betydelse. År 714 kom Zaragoza under muslimskt styre och fick namnet Saraqusta. Staden blev huvudort för den övre gränsprovinsen, Marca Superior, och utvecklades till ett viktigt politiskt, ekonomiskt och kulturellt centrum. Efter kalifatets fall i Córdoba blev Zaragoza på 1000-talet centrum för ett självständigt taifa-rike. Det var en period av kulturell blomstring. Vetenskap, matematik, astronomi och filosofi utvecklades, och Zaragoza blev en av de viktigare intellektuella miljöerna i den muslimska världen i västra Medelhavsområdet. Det praktfulla Aljafera-palatset, som uppfördes under 1000-talet, är det främsta bevarade minnet från denna epok.

Zaragoza och kungariket Aragón

År 1118 erövrades Zaragoza av kung Alfonso I av Aragón efter ett flera månader långt belägringståg. Staden blev därefter en central stad i det aragonska riket och utvecklades till ett viktigt politiskt och ekonomiskt centrum. Den muslimska befolkningen försvann inte omedelbart. En del lämnade staden enligt villkoren för kapitulationen, medan andra fick stanna och flyttades till områden utanför den tidigare muslimska stadskärnan. Även den judiska befolkningen fortsatte att vara en betydande del av stadslivet. Under medeltiden förändrades stadsbilden. Nya kristna kvarter växte fram och kyrkor byggdes, samtidigt som delar av det äldre muslimska stadslandskapet fortsatte att användas. La Seo uppfördes på platsen för den tidigare huvudmoskén och kom att bli en av kungariket Aragons viktigaste religiösa byggnader. I Zaragoza möttes därför flera religiösa och kulturella traditioner, ibland fredligt och ibland under betydande sociala och politiska motsättningar. Under senmedeltiden växte Zaragoza som handels- och hantverksstad. Läget vid Ebro och förbindelserna med andra delar av Aragón gjorde staden till en viktig mötesplats för varor och människor. Under 1500-talet fick staden en ny blomstringsperiod och den aragonska renässansen satte tydliga spår i arkitekturen. Palats i tegel med eleganta innergårdar och rikt utsmyckade fasader blev en karakteristisk del av stadsbilden. Zaragozas politiska betydelse förändrades senare när kungariket Aragóns särskilda institutioner successivt förlorade sin ställning. De spanska tronföljdskrigen och Nueva Planta-dekreten i början av 1700-talet innebar ett stort steg mot en mer centraliserad spansk stat. Zaragoza fortsatte dock att vara Aragóns viktigaste stad och ett betydande centrum för handel, administration och kultur.

Belägringen och den moderna staden

Den mest dramatiska episoden i Zaragozas moderna historia kom under Napoleonkrigen. När franska trupper invaderade Spanien 1808 gjorde Zaragoza motstånd och blev platsen för två mycket hårda belägringar, de så kallade Sitios de Zaragoza. Den första belägringen ägde rum sommaren 1808. Franska styrkor försökte inta staden men tvingades dra sig tillbaka. Några månader senare återkom de med en betydligt större armé. Den andra belägringen började den 21 december 1808 och utvecklades till ett långvarigt och förödande angrepp. Striderna flyttade successivt in i själva staden, där försvarare och franska soldater kämpade kvarter för kvarter. Sjukdomar, svält och de hårda striderna drabbade civilbefolkningen svårt. Efter två månader av belägring och intensiv strid var staden svårt förstörd. Zaragoza kapitulerade i februari 1809, och de franska styrkorna tog kontroll över en stad som hade förlorat en stor del av sin befolkning och fått omfattande skador på byggnader och infrastruktur. Efter kriget började en lång återuppbyggnad. Under 1800-talet växte Zaragoza på nytt och den moderna staden började ta form. Järnvägen nådde staden under andra hälften av seklet och gav nya möjligheter för handel och industri. Fabriker och arbetarkvarter växte fram, och Zaragoza blev allt tydligare ett industriellt centrum. Under 1900-talet fortsatte staden att växa utanför den äldre stadskärnan. Nya stadsdelar, industrier och transportleder förändrade stadsbilden, men det historiska arvet försvann inte. Den romerska stadsplanen, resterna av Caesaraugusta, Aljafera, La Seo och renässanspalatsen finns fortfarande kvar som delar av samma stad. Det är kanske detta som gör Zaragoza särskilt intressant. Här har olika epoker inte helt ersatt varandra. Det romerska, muslimska, judiska och kristna arvet har lämnat spår som fortfarande går att läsa i stadsbilden. Zaragoza är därför inte bara en stad med en lång historia. Det är en stad där mer än två tusen år av historia fortfarande möts i samma stadsrum.