Det finns få slag i historien – inte bara i Spanien utan i hela världen – som tydligt visar värdet av starkt militärt ledarskap och fungerande befälskedja. Det räcker inte med en skicklig ledare; man måste också ha underordnade som kan utföra order exakt när och hur det är tänkt. Slaget vid Las Navas de Tolosa år 1212 är ett perfekt exempel. Som motsats kan vi se den lätta brigadens anfall under slaget vid Balaklava 1854, där otydliga order ledde till katastrof. Man bör också komma ihåg att de kastilianska ledarna vid Las Navas de Tolosa bar minnet av nederlaget vid Alarcos 1195 – och att de använde erfarenheterna för att vinna senare. För att förstå hur det kastilianska ledarskapet utvecklades måste vi börja med Alarcos. Förutsättningarna var likartade i början av båda slagen, men något avgörande hade förändrats hos kastilianarna – något som förvandlade ett blodigt nederlag till en krossande seger. Frågan är: vad var det egentligen som hände?