Kartlänk https://goo.gl/maps/Myn4LLSiHUss85Hq6 Här får man starta vandringen. https://goo.gl/maps/8X26Hujx3XGQb5RZ9 .

Sierra Gorda-batteriet ligger i den högsta delen av höjderna som skiljer Escombreras-dalen från Campo de Cartagena. Det nås via en väg som börjar från La Unión, i höjd med El Abrevadero bensinstation. Avståndet till batteriet är 4 km, genom en väg i mycket dåligt skick, med en bredd på 2,5 m och en genomsnittlig lutning på 8 %. Batteriet bestod av 4 Vickers luftvärnskanoner på 10,5 cm av modell 1923. Det finns byggnader för lager och verkstäder. För vattenförsörjningen byggdes en sluttningscistern på uppgången till batteriet, med en liten uppsamlingskanal för regnvatten. Men om Sierra Gorda sticker ut för något, är det för att det är det enda batteriet som har skyttegravar för sitt försvar, 6 sektioner belägna öster och nordost om höjden. Också anmärkningsvärt är originaliteten i arkitekturen av dess 2 vaktposter som ligger vid ingången till batteriet, bredvid vägen finns ytterligare 2 mer grovt gjorda, som liknar en herdekoja. Arbetet med batteriet påbörjades i januari 1936 och avslutades i april. Dess huvudsakliga uppdrag var försvaret av luftrummet för basen, hamnen och staden Cartagena, för vilket den korsade elden med batterierna från berget Roldán , Los Dolores och El Conejo . Den inramades i DECA (Special Defense Against Aircraft) under inbördeskriget, med namnet 4th Battery. Efter de första bombningarna av staden, accelererade artilleriarbetet i Los Dolores och Sierra Gorda. Under perioden 15 april 1937 till 21 juli 1938 avlossade batteriet 567 skott, med en högexplosiv projektil. Batteriet ingrep i 16 försvarsstrider mot attackerna och bombningarna av Cartagena. Den 5 mars 1939 anslöt sig batteriet till upproret och ställde sig under befäl av överstelöjtnant Espá och avlossade flera skott mot trupper från 206-brigaden. Efter inbördeskriget börjar avväpningen. Den 13 september 1939 beordrade arméns minister genom posttelegram att Los Dolores och detta batteri skulle demonteras, och demonteringen påbörjades den 23 september och i mars 1940 skickades dess kanoner till Ferrol. Sedan dess är platsen övergiven, den saknar kulturellt skydd (det är inte en tillgång av kulturellt intresse). Det kräver en promenad upp på ca 8 kilometer tur och retur, vägen som finns går inte att köra på. Jag har kört offroad mc upp och det gick men var inte lätt. Men som vanligt en grym plats att besöka. Det är fin utsikt när man kommer upp men tillhör inte de vackraste batteriplatserna i området.