Den muslimska perioden (711–1492)

Almanzor (938–1002) Almanzor, född år 938 e.Kr., var en av de mest inflytelserika och kraftfulla gestalterna i Al- Andalus under den senare delen av 900-talet. Han började sin karriär som en ambitiös och skicklig administratör under kalifen al-Hakam II, men det var under kalifatets svagare period efter al-Hakams död år 976 som han verkligen fick sitt politiska och militära genomslag. Almanzor blev den verkliga makthavaren bakom kulisserna och fungerade som den de facto härskaren över Al-Andalus, trots att han aldrig officiellt tog titeln som kalif. Hans maktställning befästes genom att han undanröjde sina rivaler och tog kontroll över kalifatets regering, där han i praktiken styrde genom den unge kalifen Hisham II, som reducerades till en marionett. Almanzor genomförde en rad framgångsrika militära kampanjer, både mot de kristna kungarikena i norr och mot inhemska motståndare. Han var en briljant fältherre och ledde flera räder djupt in i de kristna territorierna, där han plundrade och härjade för att demonstrera sin makt och skrämma fienderna. Ett av hans mest kända fälttåg var plundringen av Santiago de Compostela år 997, där han enligt källor lät föra kyrkans klockor till Córdoba som en trofé. Trots sina militära framgångar var Almanzor också en skicklig administratör och politiker. Han konsoliderade sin makt genom att effektivisera administrationen och stärka sin kontroll över både den civila och militära apparaten. Under hans styre förblev Córdoba ett av de främsta centra för lärande, kultur och vetenskap i den muslimska världen. Han var en beskyddare av islamisk konst och vetenskap, även om hans fokus främst låg på militära och politiska ambitioner snarare än kulturell utveckling. Almanzors död år 1002 markerade början på en period av instabilitet i Al-Andalus. Hans söner och efterträdare saknade hans politiska och militära skicklighet, vilket ledde till att kalifatet snabbt försvagades och så småningom kollapsade under inbördeskrig, vilket resulterade i den så kallade taifa-perioden, där Al-Andalus splittrades i mindre riken.