De iberiska språken, som iberiska och keltiberiska, talades på den iberiska halvön före romarnas ankomst. Med romarna kom latinet, som utvecklades till de romanska språken som talas i Spanien idag. Under den muslimska eran talades arabiska i stora delar av landet, vilket också påverkade de romanska språken. Under Reconquistan, den kristna återerövringen av Spanien från morerna, spreds kastilianskan söderut och blev det dominerande språket i landet. Samtidigt utvecklades andra språk som katalanska, galiciska och baskiska. Idag är spanska det officiella språket i Spanien, men de andra språken erkänns och skyddas också. Denna språkliga mångfald återspeglar landets komplexa historia och kulturella arv. Låt oss ta en resa genom tid och rum för att utforska de spanska språken som finns och har funnits. Nutida språk - huvudspråk Spanska (kastilianska): Som det officiella språket i hela Spanien är spanskan mer än bara ett kommunikationsmedel. Det är en symbol för enighet och gemenskap. Med rötter i latinet har spanskan utvecklats och anpassats genom århundradena, vilket gett upphov till en mängd olika dialekter. Det var också språket som de spanska conquistadorerna tog med sig till Amerika på 1500-talet, vilket resulterade i att spanskan idag talas av miljontals människor över hela världen. Spanskan är ett romanskt språk, vilket innebär att det är nära besläktat med andra språk som franska, italienska och portugisiska. Det har dock också påverkats av andra språk, som arabiska, som talades i Spanien under den muslimska eran. Katalanska är ett romanskt språk som talas i Katalonien, Valencia och Balearerna. Det har en lång och stolt historia och är nära besläktat med occitanska, ett språk som talas i södra Frankrike. Det utvecklades från latinet under medeltiden och var ett viktigt språk för handel och kultur i Medelhavsområdet. Under Francoregimen (1939-1975) var katalanskan förbjuden och dess användning undertrycktes. Efter att demokratin återinfördes i Spanien 1975 har katalanskan återigen fått en stark ställning och är idag ett av de officiella språken i Katalonien, Valencia och Balearerna. Galiciska är ett romanskt språk som talas i Galicien, en region i nordvästra Spanien. Det är nära besläktat med portugisiska och har en lång och stolt historia. Galiciskan, på samma sätt som Katalanskan, utvecklades från latinet under medeltiden och under Francoregimen var galiciskan, liksom katalanskan, förbjuden och dess användning undertrycktes. Efter att demokratin återinfördes i Spanien 1975 har galiciskan återigen fått en stark ställning och är idag ett av de officiella språken i Galicien. Galiciskan är ett vackert och melodiskt språk med en egen distinkt karaktär. Det har en rik litterär tradition och är ett viktigt inslag i den galiciska kulturen. Baskiska är ett unikt och gåtfullt språk som talas i Baskien och Navarra, två regioner i norra Spanien. Det är det enda icke-indoeuropeiska språket i Västeuropa, och dess ursprung är fortfarande höljt i dunkel. Som ett av Europas äldsta språk har baskiskan talats i området i tusentals år. Det är ett isolatspråk, vilket innebär att det saknar kända släktingar bland världens övriga språk och det kännetecknas av en komplex grammatik och ett särpräglat ordförråd. Under Francodiktaturen var baskiskan, liksom katalanskan och galiciskan, förbjuden och dess användning undertrycktes. Efter Spaniens återgång till demokrati 1975 har språket dock återfått sin status och är idag ett av de officiella språken i både Baskien och Navarra. Nutida mindre språk Förutom de fyra stora språken - spanska, katalanska, galiciska och baskiska - finns det även en mängd mindre språk och dialekter som talas i olika delar av landet. Dessa mindre språken är ofta hotade och har en begränsad spridning Aragonesiska: är ett romanskt språk, nära besläktat med spanska och katalanska,som talas i Aragonien, en region i nordöstra Spanien. Det har sina rötter i latinet och utvecklades ur de vulgärlatinska dialekterna som talades i Pyrenéerna under medeltiden. Språket hade sin storhetstid under kungariket Aragoniens expansion på medeltiden men trängdes så småningom undan av kastilianska (spanska). Idag är aragonesiskan ett hotat språk med endast några tusen modersmålstalare, främst i de bergiga områdena i Pyrenéerna. Även om aragonesiskan inte har officiell status i Spanien, erkänns den som en del av Aragonien-regionens språkliga och kulturella arv. Asturleonesiska är ett romanskt språk som talas i norra och västra Spanien, främst i regionerna Asturien, Kastilien och León samt delar av Extremadura. Språket utvecklades ur vulgärlatinet under medeltiden och var under en period administrativt språk i kungariket León. Idag är asturleonesiskan ett hotat språk, då dess användning successivt har minskat till förmån för spanska. Trots detta har språket bevarats i olika dialektala varianter, där asturiska (bable) talas i Asturien och leonesiska i Kastilien och León. I Extremadura finns en närbesläktad variant känd som extremaduriska. Dock har det ännu inte officiell status i Spanien, även om det skyddas som en del av det språkliga och kulturella arvet. Occitanska: är ett romanskt språk som talas i södra Frankrike, delar av Spanien (främst Val d’Aran i Katalonien) och nordvästra Italien. Under medeltiden var occitanska vida använt som administrations- och litteraturspråk i de områden som idag utgör södra Frankrike. Dock förlorade det gradvis sin status till förmån för franska, särskilt efter den franska centralmaktens expansion och språkliga standardisering. Idag är occitanska ett hotat språk, även om det fortfarande talas av hundratusentals personer i olika dialektala former, såsom provençalska, gaskogniska och languedociska. I Spanien har Val d’Aran erkänt aranesiska (en variant av gaskogniska) som ett officiellt språk vid sidan av katalanska och spanska. Språket är en viktig del av den historiska och kulturella identiteten i regionen. Extremaduranska (på extremaduranska: estremeñu) är ett romanskt språk som talas i Extremadura, en region i västra Spanien. Det är nära besläktat med spanska och asturleonesiska, men har också utvecklats i sin egen riktning och har en del unika drag. Den har en lång historia och har talats i Extremadura sedan medeltiden och har påverkats av andra språk som arabiska och portugisiska. Under Francoregimen (1939-1975) var extremaduranskan, liksom andra minoritetsspråk i Spanien, undertryckt och dess användning i offentliga sammanhang var begränsad. Cantabriska är ett romanskt språk som talas i Kantabrien, en region i norra Spanien och är ett hotat språk, med endast omkring 50 000 talare. Det anses ofta vara en dialekt av asturleonesiska, men har också utvecklats i sin egen riktning och har en del unika drag. Språket har en lång historia och har talats i Kantabrien sedan medeltiden. Det har påverkats av andra språk som spanska, asturleonesiska och baskiska. Under Francoregimen (1939-1975) var cantabriskan, liksom andra minoritetsspråk i Spanien, undertryckt och dess användning i offentliga sammanhang var begränsad. Valencianska är en variant av katalanska som talas i Valenciaregionen. Det finns en debatt om huruvida valencianska ska betraktas som en dialekt av katalanska eller som ett eget språk. Språkligt sett finns det ingen tvekan om att det handlar om samma språk, men det finns också vissa skillnader i uttal, ordförråd och grammatik. Dessa skillnader är dock inte större än skillnaderna mellan olika dialekter inom katalanskan, men politiskt och kulturellt har frågan en större betydelse. Valencianska är tillsammans med spanska ett officiellt språk i regionen enligt den spanska konstitutionen och regionens egna stadgar. Detta innebär att språket används inom offentlig förvaltning, utbildning och andra officiella sammanhang i regionen De utdöda språken Innan romarna kom till den iberiska halvön talades en mängd olika språk, som iberiska, keltiberiska och tartessiska. Dessa språk är nu utdöda, men de har lämnat spår i de språk som talas idag. Iberiska var ett icke-indoeuropeiskt språk som talades på den iberiska halvön före romarnas ankomst. Det är ett gåtfullt språk som vi vet ganska lite om, eftersom det finns få skriftliga källor bevarade. Man tror att iberiska talades av de iberiska folken, som bebodde den östra och södra delen av halvön. Det är inte besläktat med något annat känt språk, vilket gör det till ett unikt och intressant forskningsområde för lingvister. Det finns en del inskrifter bevarade på iberiska, men de är svåra att tolka eftersom vi inte vet hur språket lät eller hur det var uppbyggt. Man har dock lyckats identifiera vissa ord och namn, vilket ger oss en liten inblick i den iberiska kulturen. Iberiska försvann som språk efter romarnas ankomst, men det kan ha lämnat spår i de språk som talas i Spanien idag. Vissa ortnamn och personnamn tros vara av iberiskt ursprung. Keltiberiska var ett keltiskt språk som talades i nordöstra delen av den iberiska halvön. Det var ett av de keltiska språken som spreds över Europa under järnåldern. Keltiberiska talades av de keltiberiska folken, som var en blandning av kelter och iberer. Språket är bättre dokumenterat än iberiska, eftersom det finns fler inskrifter bevarade. Man har också lyckats identifiera vissa grammatiska drag och ord, vilket gör det möjligt att få en bättre förståelse för språket. Keltiberiska var ett indoeuropeiskt språk, vilket innebär att det var besläktat med andra språk som latin, grekiska och sanskrit. Det hade dock också påverkats av de iberiska språken, vilket gav det en egen unik karaktär. På samma sätt som Iberiska försvann det efter romarnas ankomst, men det kan ha lämnat spår i de språk som talas i Spanien idag. Vissa ord och ortnamn tros vara av keltiberiskt ursprung. Tartessiska var ett okänt språk som talades i sydvästra delen av den iberiska halvön. Det är ett av de mest gåtfulla språken i Europa, eftersom vi vet väldigt lite om det. Man tror att det talades av tartessierna, ett folk som bebodde området kring staden Tartessos. Det finns några få inskrifter bevarade på tartessiska, men de är mycket svåra att tolka. Man har inte lyckats identifiera några säkra ord eller grammatiska drag. Det finns olika teorier om tartessiskans ursprung, men ingen har kunnat bevisas. Vissa forskare tror att det var ett icke-indoeuropeiskt språk, medan andra tror att det var ett keltiskt språk. Tartessiska försvann som språk för över 2000 år sedan, och det är osannolikt att vi någonsin kommer att få veta mycket mer om det. Det är dock ett spännande forskningsområde för lingvister och historiker, som fortsätter att försöka lösa gåtan om detta mystiska språk. Dessa tre språk, iberiska, keltiberiska och tartessiska, är viktiga delar av Spaniens språkhistoria. De ger oss en inblick i de kulturer och folk som bebodde den iberiska halvön innan romarna kom. Även om de är utdöda sedan länge, lever de kvar i de språk som talas i Spanien idag, i form av ord, ortnamn och kanske även grammatiska drag. Arabiska Under den muslimska eran, som sträckte sig från 711 till 1492, var arabiska ett av de viktigaste språken i Spanien, eller Al-Andalus som det kallades då. Det var inte bara språket för administration, kultur och vetenskap, utan det påverkade också de romanska språk som talades av den kristna befolkningen. Arabiska bidrog med ett stort antal lånord till de spanska och andra iberiska språken. Många av dessa ord lever kvar än idag och berikar det spanska ordförrådet. Det handlar inte bara om ord inom vetenskap och teknik, utan också om vardagliga ord som "azúcar" (socker), "almohada" (kudde) och "aceituna" (oliv). Arabiskan påverkade också uttalet och grammatiken i de romanska språken. Vissa ljud, som det gutturala "j"-ljudet i spanskan, tros ha sitt ursprung i arabiskan. Mozarabiska Mozarabiska var en grupp romanska dialekter som talades av de kristna som levde under muslimskt styre. Dessa dialekter utvecklades från latinet, men de påverkades starkt av arabiskan. Mozarabiskan var inte ett enhetligt språk, utan det fanns olika dialekter som talades i olika delar av Al-Andalus. Gemensamt för dem var dock att de innehöll många arabiska lånord och att de hade en grammatik som påverkades av arabiskan. Idag är det ett utdött språk, men det har lämnat spår i de språk som talas i Spanien idag. Många ord i spanskan, portugisiskan och katalanskan tros vara av mozarabiskt ursprung.