Hispania Carthaginensis var en av de fem romerska provinserna på den iberiska halvön. Den skapades år 298 e.Kr. under kejsar Diocletianus’ administrativa reformer. Tidigare var området en del av Hispania Tarraconensis, men delades upp för att förbättra styrningen. Huvudstaden i provinsen var Carthago Nova, dagens Cartagena, en av de viktigaste hamnstäderna i romerska Hispania. Carthaginensis låg i sydöstra delen av nuvarande Spanien. Den gränsade till Lusitania i väster, Baetica i söder och Tarraconensis i norr. Området omfattade delar av dagens regioner Murcia, Valencia, La Mancha och östra Andalusien. Kustlinjen längs Medelhavet var särskilt viktig för handel och sjöfart. Före romarnas ankomst styrdes området av Kartagerna, som hade grundat staden Carthago Nova (Cartagena) omkring 227 f.Kr. under ledning av den kartagiske generalen Hasdrubal. Staden blev en av kartagernas viktigaste baser i Spanien, och härifrån startade Hannibal sin berömda marsch mot Rom under det andra puniska kriget. Under det andra puniska kriget, år 209 f.Kr., erövrades Carthago Nova av den romerske generalen Scipio Africanus, vilket blev ett avgörande slag i kriget mot Kartago. Efter Roms seger i kriget blev hela Hispania en del av Romarriket, och området införlivades i den romerska provinsen Hispania Citerior. Provinsen var rik med en stark ekonomi baserad på jordbruk, gruvdrift och handel. Området var känt för sin produktion av olivolja, vin och spannmål, som exporterades till resten av Romarriket. Gruvdriften var särskilt viktig. I bergen runt Cartagena fanns stora fyndigheter av silver, bly, koppar och järn, vilket gjorde staden till ett viktigt centrum för gruvdrift och metallproduktion. Silvergruvorna i provinsen var bland de mest lönsamma i hela riket och bidrog till Roms ekonomi och handeln blomstrade tack vare provinsens läge vid Medelhavet. Hamnar som Carthago Nova och Sagunto spelade en viktig roll i sjöfarten mellan Hispania, Nordafrika och Italien. Romarna utvecklade infrastrukturen och byggde flera viktiga städer och vägar. Carthago Nova, huvudstaden, var den mest betydelsefulla staden. Romarna förbättrade hamnen och byggde imponerande byggnader som en teater, akvedukter och termalbad. Staden var en av de mest utvecklade i Hispania. Andra viktiga städer i provinsen var Segóbriga, Complutum (nuvarande Alcalá de Henares) och Toletum (Toledo). Romarna byggde också ett omfattande vägnät som kopplade ihop provinserna, där Via Augusta var en av de viktigaste lederna. Fram till 298 e.Kr. var Carthaginensis en del av Tarraconensis. Under kejsar Diocletianus’ reformer delades riket upp i mindre och mer lättstyrda provinser. Tarraconensis blev mindre och en ny provins, Carthaginensis, skapades med Carthago Nova som huvudstad. Provinsen blev en del av Dioecesis Hispaniae, en administrativ region inom det romerska riket. Detta gjorde styrningen mer effektiv och gav provinsen en mer central roll i det östra Hispania. När det Väst-romerska riket föll på 400-talet e.Kr. tog visigoterna över kontrollen av Hispania Carthaginensis. Under visigotisk tid förlorade städer som Carthago Nova sin betydelse, och maktcentrumet flyttade norrut. På 700-talet erövrade morerna området och gjorde det till en del av al-Andalus. Många av de romerska städerna fortsatte att vara bebodda, men deras roll förändrades under den muslimska perioden. Även idag finns många spår av den romerska tiden kvar i Hispania Carthaginensis. I Cartagena kan man besöka den romerska teatern, som är en av de bäst bevarade i Spanien. Andra romerska ruiner, som akvedukter, broar och vägar, finns spridda över hela den gamla provinsen. Många av de städer som romarna byggde, som Toledo och Alcalá de Henares, är fortfarande viktiga platser i dagens Spanien. Det latinska språket som romarna förde med sig utvecklades till spanska, och deras arkitektur och stadsplanering lever kvar än idag