Den kristna återerövringen - Reconquista, 718–1492

Ferdinand III av Kastilien (1199–1252) Ferdinand III av Kastilien föddes år 1199 och blev en av de mest betydelsefulla kungarna i Spaniens historia. Han var son till Alfonso IX av León och Berenguela av Kastilien, och genom en rad politiska omständigheter förenades de två kungarikena under hans styre. När han besteg Kastiliens tron år 1217 var riket splittrat, men han visade tidigt en stark vilja att ena och stärka det. Hans mor, som spelade en avgörande roll under hans tidiga regeringstid, hjälpte honom att konsolidera makten. År 1230 blev Ferdinand även kung av León efter sin fars död. Genom diplomati och skickligt politiskt manövrerande undvek han inbördes strider och lade grunden för en varaktig enhet mellan Kastilien och León. Hans regering präglades av en målmedveten expansion söderut, där han drev tillbaka de muslimska härskarna och återerövrade stora delar av Andalusien. Hans främsta militära framgång var erövringen av Córdoba år 1236, en stad som hade varit ett av al- Andalus främsta centra under muslimskt styre. Därefter fortsatte han med att inta Jaén och Sevilla, vilket stärkte hans makt och utökade det kristna territoriet avsevärt. Trots de hårda striderna visade han sig vara en rättvis härskare och tillät många av de muslimska invånarna att stanna kvar under kristet styre. Under hans ledarskap blomstrade både administrationen och kulturen i riket. Han stödde kyrkans inflytande och var en hängiven katolik, vilket senare ledde till att han helgonförklarades. Han främjade också översättningen av arabiska, latinska och hebreiska texter, vilket bidrog till en intellektuell utveckling i Spanien. Ferdinand III dog år 1252 i Sevilla, staden han själv hade erövrat. Hans insatser formade Spaniens framtid, och hans arbete med att förena riken och återerövra områden gjorde honom till en av de mest framstående härskarna under medeltiden. Han begravdes i Sevilla och vördas än idag som en av landets stora kungar