Den kristna återerövringen - Reconquista, 718–1492

Isabella I av Kastilien (1451–1504) & Ferdinand II av Aragonien (1452–1516) Isabella I av Kastilien och Ferdinand II av Aragonien var ett av de mest betydelsefulla kungliga paren i spansk historia. Deras äktenskap förenade två av de mäktigaste rikena på den Iberiska halvön och lade grunden för Spaniens enande. Isabella föddes 1451 och var dotter till Juan II av Kastilien. Hennes äldre halvbror, Enrique IV blev kung av Kastilien, och under hans regeringstid drogs hon in i tronföljdskonflikter. Enrique försökte gifta bort Isabella av politiska skäl men hade samtidigt lovat att hon inte skulle tvingas in i ett äktenskap mot sin vilja. Till slut valde hon att gifta sig med Ferdinand av Aragonien, som var född 1452 och tronarvinge till Aragonien, en mäktig sjömakt som omfattade Katalonien, Valencia, Balearerna, Neapel, Sicilien och Sardinien. Paret hade aldrig träffats före bröllopet, men äktenskapet, som ingicks 1469, blev en strategisk allians. Den 13 december 1474, två dagar efter att hennes halvbror Enrique IV hade avlidit, tog den 23-åriga Isabella makten i Kastilien i vad som närmast kan liknas vid en statskupp. Hon befann sig då i Segovia och utropade sig själv till drottning genom en högtidlig ceremoni. Hennes rätt till tronen var dock långt ifrån självklar. Enriques dotter, Juana, gjorde också anspråk på kronan och fick stöd av Portugal. Landets adel var splittrad, och en inbördes strid bröt ut. Efter fyra års konflikt, där Portugal besegrades, kunde Isabella slutligen befästa sin position som Kastiliens drottning. Vid tiden för Isabellas trontillträde befann sig Ferdinand i Zaragoza, över 40 mil därifrån. Han informerades i efterhand om att Isabella utropat sig till drottning och fastställt att hans roll i Kastilien skulle vara som prinsgemål. Även om Ferdinand först protesterade mot den underordnade titeln, accepterade han den när Isabella försäkrade honom att han i praktiken skulle vara kung av Kastilien, och att hans vilja skulle väga tungt i styret. Tillsammans kom Isabella och Ferdinand att regera under titeln "de katolska monarkerna", en benämning som speglade deras starka stöd för den katolska kyrkan och deras gemensamma ambition att stärka den kristna makten på Iberiska halvön. Ett av deras viktigaste mål var att fullborda den spanska återerövringen, Reconquistan, vilket ledde till erövringen av det sista muslimska kungariket, Granada, år 1492. Detta markerade slutet på över 700 års muslimsk närvaro i Spanien och enade landet under kristet styre. Under sin regeringstid genomförde de omfattande politiska och administrativa reformer. De stärkte centralmakten genom att minska adelns inflytande och förbättrade skattesystemet. För att upprätthålla religiös enhet inrättade de den spanska inkvisitionen, som tvingade judar och muslimer att konvertera eller lämna landet.1492 var även året då de gav sitt stöd till Christofer Columbus, vilket ledde till upptäckten av Amerika och inledningen av Spaniens koloniala expansion. Deras politik lade grunden för det spanska imperiet, som skulle komma att dominera stora delar av världen. Isabella avled 1504, och Ferdinand fortsatte att regera i Aragonien fram till sin död 1516. Deras barn, särskilt dottern Juana, spelade viktiga roller i Europas politiska historia. Isabella och Ferdinand är ihågkomna som grundarna av det moderna Spanien, och deras beslut formade både det nationella och globala landskapet under en tid av stora förändringar.