Keltibererna var en fascinerande folkgrupp som uppstod i centrala Spanien genom en blandning av iberiska och keltiska folk. Denna kulturella sammansmältning gav upphov till en unik identitet med egna seder, bruk och ett distinkt språk. Kelterna, ett indoeuropeiskt folk, migrerade till den Iberiska halvön från norr under det första årtusendet f.Kr. och kom i kontakt med de iberiska folken som redan bebodde området. Denna kontakt ledde till en kulturell utväxling och så småningom till uppkomsten av keltibererna. Keltibererna utvecklade en egen kultur som var en blandning av iberiska och keltiska element. De var skickliga hantverkare och tillverkade vackra smycken, keramik och vapen. Deras samhälle var uppbyggt kring stammar och de var kända för sin krigiska natur. Keltibererna talade ett keltiskt språk, känt som keltiberiska, som var influerat av det iberiska språket. Detta språk är idag utdött, men det finns bevarade inskrifter som ger oss en inblick i deras språk och kultur. Keltibererna hade en polyteistisk religion med en mängd olika gudar och gudinnor. De dyrkade bland annat en krigsgud, en modersgudinna och en tjurgud. Keltibererna spelade en viktig roll i Spaniens historia. De var kända för sitt motstånd mot romarna, som erövrade den Iberiska halvön under det andra puniska kriget. Keltibererna kämpade tappert mot romarna, men de besegrades till slut och införlivades i det romerska riket. Även om keltibererna som ett distinkt folk försvann under den romerska perioden, lever deras arv vidare i den spanska kulturen. Många spanska traditioner och seder har sina rötter i den keltiberiska kulturen.