Visigotiska perioden (ca 418–711)

Recaredo I (559–601) Recaredo I var en av de mest betydelsefulla visigotiska kungarna i Hispania och regerade från år 586 till sin död 601. Han är mest känd för sin konvertering till katolicismen, vilket markerade en avgörande vändpunkt i det visigotiska rikets historia. Under årtionden hade de styrande visigoterna varit arianer, en kristen trosinriktning som skiljde sig från den katolska läran som majoriteten av den romerska befolkningen i Hispania följde. Denna religiösa skillnad skapade spänningar mellan goterna och deras undersåtar, och Recaredos beslut att överge arianismen och anta katolicismen blev en avgörande faktor för rikets enande. När Recaredo tog makten efter sin far Leovigilds död, insåg han snabbt att det religiösa dilemmat hotade rikets stabilitet. Han bröt med sin fars politik och förklarade offentligt sin avsikt att omfamna den katolska tron. År 587 tillkännagav han sin konvertering och började arbeta för att få de gotiska biskoparna och adeln att följa hans exempel. Detta var ingen enkel uppgift, eftersom många arianska ledare såg detta som ett svek och gjorde uppror. De mest betydande upproren leddes av biskoparna i Septimania, en visigotisk provins i nuvarande södra Frankrike, och av adelsmän som försökte störta kungen. Trots dessa utmaningar lyckades Recaredo kväsa motståndet och befästa sin auktoritet. Den avgörande händelsen i hans religiösa reform var det tredje kyrkomötet i Toledo år 589. Under detta möte förklarade han officiellt att det visigotiska riket nu var katolskt, och de flesta av de gotiska biskoparna erkände den nya tron. Detta innebar slutet för arianismen i Hispania och inledde en ny era där kungamakten och kyrkan stod enade. Recaredo tog också initiativ till att konfiskera arianska kyrkor och ge dem till den katolska kyrkan, vilket ytterligare befäste den nya ordningen. Hans omvandling av riket till katolicismen hade långtgående konsekvenser. Det skapade en starkare samhörighet mellan visigoterna och den romerska befolkningen, vilket minskade etniska och religiösa konflikter och stärkte den politiska stabiliteten. Det innebar också att det visigotiska riket närmade sig de katolska kungadömena i Europa, särskilt frankerna, och minskade risken för externa hot. Recaredos regeringstid präglades också av en period av relativ fred och konsolidering av riket. Till skillnad från sin far, som hade varit en krigarkung, satsade Recaredo på diplomati och inre reformer. Han fortsatte att stärka centralmakten och samarbetade nära med biskoparna för att skapa en starkare och mer organiserad stat. När han dog år 601 efterträddes han av sin son Liuva II, men den unge kungen blev snabbt avsatt och mördad, vilket kastade riket in i en period av osäkerhet. Trots detta lämnade Recaredo efter sig ett arv av religiös enhet och politisk stabilitet, och hans beslut att konvertera till katolicismen var en av de mest avgörande händelserna i den visigotiska historien. Hans styre ses som en nyckelperiod där Hispania började utvecklas mot det medeltida kungariket som senare skulle bli känt som Spanien.