Den muslimska perioden (711–1492) Tariq ibn Ziyad (670–720) Tariq ibn Ziyad var en framstående militär ledare och general under den tidiga muslimska expansionen på 700-talet. Han föddes omkring 670 e.Kr., troligen i Nordafrika, och tillhörde den berberska befolkningen, en av de ursprungliga folkgrupperna i regionen. Han steg snabbt i graderna inom den muslimska armén och blev en av de mest betrodda befälhavarna under den historiska erövringen av den iberiska halvön. Tariqs mest berömda prestation är hans ledning av den muslimska invasionen av Hispania, vilket kom att förändra regionens historia. År 711, på order av Musa ibn Nusayr, guvernören över det muslimska Nordafrika (Ifriqiya), fick han uppdraget att leda en armé över Gibraltar sund för att inleda invasionen av den iberiska halvön. Enligt traditionen landsteg han vid den plats som i dag bär hans namn, Gibraltar, vilket kommer från det arabiska Jabal Tariq ("Tariqs berg"). Hans armé bestod till stor del av berberiska soldater, och hans snabbtänkta strategi samt militära skicklighet gjorde honom till en symbol för den muslimska erövringen. I slaget vid Guadalete mötte Tariq den visigotiske kungen Rodrigo, vars armé, trots att den var större, led en förödande förlust. Rodrigo tros ha dött i striden, och det visigotiska riket kollapsade snabbt, vilket öppnade dörren för muslimsk dominans i stora delar av den iberiska halvön. Efter denna seger fortsatte Tariq sin framryckning och erövrade flera viktiga städer, inklusive Córdoba och Toledo, den visigotiska huvudstaden. Hans framgångar var avgörande för etableringen av det muslimska riket al- Andalus, som skulle komma att bli en mäktig och kulturellt blomstrande region i nästan 800 år. Hans ledarskap och strategiska förmåga var avgörande för den initiala framgången i erövringen av Hispania, men hans öde efter dessa händelser är inte helt klarlagt. Enligt vissa källor blev han kallad till Damaskus av den umayyadiske kalifen al-Walid I, medan andra hävdar att han föll i onåd hos Musa ibn Nusayr, som ansåg att Tariq agerat alltför självständigt. Han försvinner ur historiska källor efter omkring år 718, och hans exakta dödsdatum är okänt. Oavsett sitt slutliga öde lever hans namn kvar som en symbol för den muslimska expansionen och den dramatiska förändringen av den iberiska halvöns historia..