Romerska perioden (218 f.Kr. – 476 e.Kr).

Viriatus (180–139 f.Kr.) Viriatus var en ledare för lusitanerna, ett folk på den västra iberiska halvön, som gjorde motstånd mot den romerska expansionen under 100-talet f.Kr. Han anses vara en av de största militära ledarna i det forntida Iberien och en symbol för motstånd mot den romerska erövringen. Viriatus trädde fram som ledare under Lusitaniska kriget (cirka 147–139 f.Kr.), en del av den större kampen mellan Rom och de inhemska folken i Hispania. Lusitanerna, som ursprungligen kom från det som nu är Portugal och västra Spanien, hade kämpat mot den romerska expansionen i årtionden. År 150 f.Kr. lurade romerska styrkor under general Servius Sulpicius Galba lusitanerna genom att erbjuda ett falskt fredsavtal, för att sedan massakrera många av dem. Viriatus, som sannolikt överlevde detta förräderi, blev en av de viktigaste gestalterna i det förnyade motståndet. Viriatus ledde lusitanerna i ett mycket effektivt gerillakrig mot Rom. Hans styrkor var mindre och sämre utrustade än de romerska legionerna, men han använde sin överlägsna kännedom om terrängen, bakhållstaktik och snabb rörlighet för att besegra större romerska arméer. Några av hans största segrar: • 146 f.Kr. – Han besegrade den romerske guvernören Gaius Vetilius och tog kontroll över stora delar av Lusitanien. • 144 f.Kr. – Besegrade Quintus Fabius Maximus Aemilianus, en romersk befälhavare. • 143 f.Kr. – Utkämpade strider mot romerska styrkor under Quintus Fabius Maximus Servilianus, som tvingades skriva under ett fredsavtal där Lusitaniens självständighet erkändes. • 141 f.Kr. – Romarna under Servilius Caepio bröt avtalet och återupptog kriget. År 139 f.Kr., oförmögna att besegra Viriatus militärt, tog romarna till förräderi. Romerska tjänstemän mutade tre av hans närmaste allierade att mörda honom medan han sov. När förrädarna krävde sin utlovade belöning från romarna fick de svaret att "Rom betalar inte förrädare." Viriatus blev en legendarisk gestalt i Iberiens historia, särskilt i Portugal och Spanien, där han anses vara en nationalhjälte. Hans namn är förknippat med motstånd, mod och militär skicklighet. Trots att han till slut förråddes fördröjde hans långvariga motstånd Roms kontroll över den västra iberiska halvön avsevärt. Under senare århundraden har han hyllats i litteratur, konst och folklore. Många historiska romaner, dikter och till och med monument har ägnats åt hans arv. Än idag ses han som en symbol för nationell stolthet, särskilt i Portugal, där han ibland betraktas som en proto-portugisisk figur.