Visigoterna, ett germanskt folk med rötter i Skandinavien, hade en dramatisk historia som förde dem genom Europa och slutligen till den Iberiska halvön, där de etablerade ett kungarike som skulle bestå i århundraden. Deras resa var en del av de stora folkvandringarna som präglade Europa under antiken och tidig medeltid. Ursprungligen kända som Tervingi, kom de i kontakt med det romerska riket under 300-talet. Relationerna var komplexa, präglade av både allianser och konflikter. De var skickliga krigare och spelade en roll i romerska angelägenheter, ibland som legosoldater, ibland som fiender. Men trycket från hunnerna i öster tvingade dem att söka sig västerut. En av de mest kända händelserna i visigoternas historia är plundringen av Rom år 410 under ledning av Alarik I. Detta var en chock för romarna och en symbol för det romerska rikets försvagning. Visigoterna fortsatte sedan sin färd västerut och etablerade ett kungarike i södra Gallien, med Toulouse som huvudstad. Under 400-talet expanderade de sitt inflytande söderut och började ta kontroll över den iberiska halvön, som då var en del av det Väst-romerska riket. Denna process var inte snabb eller enkel, och de mötte motstånd från de tidigare invånarna, men gradvis lyckades de etablera sin dominans. År 507 besegrades visigoterna av frankerna och förlorade större delen av sitt territorium i Gallien. Detta tvingade dem att fokusera mer på Spanien, där de befäste sin makt och etablerade ett kungarike med Toledo som huvudstad. Detta rike skulle komma att spela en viktig roll i Spaniens historia. Visigoterna var ursprungligen arianer, en kristna lära som förnekade treenigheten och Jesu gudomlighet och som fördömdes som kätteri av den katolska kyrkan. De anammade dock efterhand den katolska tron, vilket hade en stor inverkan på den kulturella och religiösa utvecklingen i Spanien. De utvecklade också en egen lagkod, "Lex Visigothorum", som påverkade rättssystemen i regionen. Deras konststil var en blandning av germanska och romerska influenser, vilket återspeglade deras historia och kulturella utbyte. Trots deras inflytande och bidrag till Spaniens utveckling, skulle visigoternas kungarike inte bestå för evigt. På 700-talet invaderades Spanien av muslimska araber, kända som morerna. Denna invasion ledde till det visigotiska kungarikets fall och inledde en ny period i Spaniens historia. Arvet från visigoterna lever dock kvar. De bidrog till att forma den politiska, kulturella och religiösa identiteten i Spanien, och deras historia är en viktig del av landets mångfacetterade förflutna.
Visigoternas vandring

Visigoternas territorium

Visigoterna

Visigoterna

Visigoterna, ett germanskt folk med rötter i Skandinavien, hade en dramatisk historia som förde dem genom Europa och slutligen till den Iberiska halvön, där de etablerade ett kungarike som skulle bestå i århundraden. Deras resa var en del av de stora folkvandringarna som präglade Europa under antiken och tidig medeltid. Ursprungligen kända som Tervingi, kom de i kontakt med det romerska riket under 300-talet. Relationerna var komplexa, präglade av både allianser och konflikter. De var skickliga krigare och spelade en roll i romerska angelägenheter, ibland som legosoldater, ibland som fiender. Men trycket från hunnerna i öster tvingade dem att söka sig västerut. En av de mest kända händelserna i visigoternas historia är plundringen av Rom år 410 under ledning av Alarik I. Detta var en chock för romarna och en symbol för det romerska rikets försvagning. Visigoterna fortsatte sedan sin färd västerut och etablerade ett kungarike i södra Gallien, med Toulouse som huvudstad. Under 400-talet expanderade de sitt inflytande söderut och började ta kontroll över den iberiska halvön, som då var en del av det Väst-romerska riket. Denna process var inte snabb eller enkel, och de mötte motstånd från de tidigare invånarna, men gradvis lyckades de etablera sin dominans. År 507 besegrades visigoterna av frankerna och förlorade större delen av sitt territorium i Gallien. Detta tvingade dem att fokusera mer på Spanien, där de befäste sin makt och etablerade ett kungarike med Toledo som huvudstad. Detta rike skulle komma att spela en viktig roll i Spaniens historia. Visigoterna var ursprungligen arianer, en kristna lära som förnekade treenigheten och Jesu gudomlighet och som fördömdes som kätteri av den katolska kyrkan. De anammade dock efterhand den katolska tron, vilket hade en stor inverkan på den kulturella och religiösa utvecklingen i Spanien. De utvecklade också en egen lagkod, "Lex Visigothorum", som påverkade rättssystemen i regionen. Deras konststil var en blandning av germanska och romerska influenser, vilket återspeglade deras historia och kulturella utbyte. Trots deras inflytande och bidrag till Spaniens utveckling, skulle visigoternas kungarike inte bestå för evigt. På 700-talet invaderades Spanien av muslimska araber, kända som morerna. Denna invasion ledde till det visigotiska kungarikets fall och inledde en ny period i Spaniens historia. Arvet från visigoterna lever dock kvar. De bidrog till att forma den politiska, kulturella och religiösa identiteten i Spanien, och deras historia är en viktig del av landets mångfacetterade förflutna.
Visigoternas vandring

Visigoternas territorium

Spaniens folkgrupper
Spaniens folkgrupper