Vad man kanske inte känner till var att kusten mellan Cartagena upp till Alicante spelade en viktig roll under inbördeskriget. Alicante var den sista staden som gav upp och den republikanska regeringen sista fäste var ett litet slott ovanför Elda som finns kvar ännu i dag. Korten är från bombningen och var bomberna hamnade i staden. Jag har tidigare gjort reportage om koncentrationslägren och även om bunkrar och befästningar i närheten, och även skrivit om slutstriden i Alicante och Cartagena . Klockan 10 på morgonen en solig sommardag den 25 augusti 1938 hände det. köer hade bildats till fiskhandlarna på bryggan, äldre, kvinnor och barn väntade på deras ranson som var ett halvt kilo sardiner per person. Gatorna och stränderna var fulla av folk. Detta var lugnet före stormen. Inom några sekunder hände det, rök, damm och sand som nästan utplånade solen. Enorma vattenpelare reste sig mellan de förankrade båtarna. Det var panik, terror och förstörelse i det öronbedövande ljudet från fem flygplan som flugit in över Torrevieja. Desperata skrik och chockvågor som sprängde husen. Invånarna i Torrevieja var vana vid att se dem passera mot de stora militära målen i området runt Cartagena och Alicante. Även om aktiviteterna i hamnen i Torrevieja under inbördeskriget fokuserade på att lasta salt, var det ändå en strategisk punkt av stor betydelse, inte så mycket på grund av dess militära anläggningar men på grund av att motoriserade segelbåtar, ångfartyg och fartyg med krigsmateriel och annan last som kom till hamnen. Den morgonen passerade de från norr till söder när de plötsligt vände och begav sig mot viken. De hade uppdraget att släppa bomber på flera små hamnar. Attackerna av italienska flygplan 1938, utfördes på olika ställen längs kusten från Águilas till den franska gränsen och beskrevs i internationella rapporter som avsiktliga bombardemang av civilbefolkningen. På mindre än en halv minut släppte det italienska flyget mer än tjugo bomber mot Torrevieja 19 personer dog, allt från 2 månader till 61 års ålder. Totalt 45 skadade kom till sjukhuset på morgonen. Torrevieja saknade luftvärnsförsvar så utan att något hindrade dem kunde de flyga in på låg höjd och släppa sin dödliga last på stranden, hamnen, fiskmarknadsområdet och åtta andra punkter. Varje år den 25 augusti, vid Hombre del Mar-monumentet i Torrevieja, äger en sammankomst rum för att uppmärksamma årsdagen av bombanfallet. I mer än ett decennium har olika organisationer i regionen kastat 19 röda rosor i havet till minne av offren. De namnger dem en efter en. De gör det i början av Juan Aparicio-promenaden, ett namn som den fick för att hedra den tidigare generaldirektören för press och propaganda under diktaturen. Mellan 1937 och 1939 drabbades staden av sju luftangrepp av italienska flygplan, vars primära mål var de republikanska hamnarna. De brukade utföras med tio enheter laddade med ett ton bomber vardera, med tydliga instruktioner för att attackera fartyg och hamnanläggningar. Jag har sammanställt detta från olika sidor och olika språk, kan säkert ha smugit sig in något sakfel eller feltolkning, men det får ni ha överseende med.