Romerska perioden (218 f.Kr. – 476 e.Kr).

Hasdrubal Barca – skuggad av en legend I den lysande skuggan av Hannibal Barca fanns en man vars namn ofta förbisågs – Hasdrubal Barca – men vars gärningar formade Kartagos öde. Hasdrubal var Hannibals yngre bror, en krigare och härförare som bar sitt folks öde på sina axlar. Han var mannen som skulle förena de kartagiska styrkorna i Italien, föra förstärkningar till sin bror och kanske ändra historiens gång. Hasdrubal föddes omkring 245 f.Kr. i Kartago, in i en familj av krigare. Hans far, Hamilkar Barca, hade lagt grunden för Kartagos rike i Spanien efter nederlaget i Första puniska kriget. När Hamilkar dog och hans äldre bror Hannibal tog befälet, stod Hasdrubal vid hans sida. Han lärde sig krigets konst från en mästare och blev själv en erfaren general. När Hannibal lämnade Spanien för att inleda sin legendariska marsch mot Rom, var det Hasdrubal som blev kvar för att försvara Kartagos besittningar på den iberiska halvön. Åren gick, och Hasdrubal kämpade en bitter kamp mot de romerska härförarna i Spanien. Han vann flera viktiga segrar men var också pressad från flera håll. Romarna insåg att om Hasdrubal besegrades, skulle Hannibal aldrig få de förstärkningar han behövde i Italien. År 208 f.Kr. kom den avgörande vändpunkten. I slaget vid Baecula besegrades Hasdrubal av Publius Cornelius Scipio, den romerska generalen som senare skulle krossa Kartago vid Zama. Men Hasdrubal var inte besegrad i sinnet. Han visste att han behövde nå sin bror, och därför gjorde han något som få hade vågat försöka – han tog sin armé och började en marsch genom Gallien och över Alperna, precis som Hannibal hade gjort ett decennium tidigare. Det var en enastående prestation. Hasdrubal ledde sina trupper genom ogästvänliga bergspass, över isiga floder och genom fientliga områden. Men när han väl nådde Italien var ödet emot honom. Hans budbärare till Hannibal fångades av romarna, och den kartagiska samordningen bröt samman. Vid floden Metaurus år 207 f.Kr. ställdes Hasdrubal mot en överlägsen romersk styrka under konsulerna Gaius Claudius Nero och Marcus Livius Salinator. Hasdrubal kämpade tappert, men han var omringad och utmanövrerad. Han insåg att slaget var förlorat. I stridens hetta kastade han sig in i den dödliga kampen och stupade med svärdet i hand, trogen sin familjs öde. Hasdrubals huvud höggs av och skickades till Hannibals läger. När Hannibal fick syn på det, insåg han att hans sista chans att rädda kriget var förlorad. Hasdrubal hade försökt förändra historiens gång, men ödet hade bestämt annorlunda. Han dog som en krigare, men hans namn bleknade i skuggan av den store Hannibal. Men de som studerade krigets konst visste att utan Hasdrubal, utan hans kamp och hans marsch, kunde Kartagos historia sett annorlunda ut.