Hispania Ulterior
När romarna steg i land på den iberiska halvön under det andra puniska kriget mot Kartago visste de att de kommit till en plats av stor rikedom och strategisk betydelse. Området de senare skulle kalla Hispania Ulterior – "det avlägsna Spanien" – sträckte sig över det som idag är Andalusien, Extremadura och Portugal. Här fanns djupa skogar, bördiga slätter och mäktiga floder som Guadalquivir och Guadiana. Men det som lockade romarna mest var de enorma silver- och koppargruvorna, framför allt i Sierra Morena och vid Carthago Nova (Cartagena). När romarna besegrade Hannibal och drev ut kartagerna år 201 f.Kr., övertog de kontrollen över stora delar av Iberiska halvön. Men makten var långt ifrån säkerställd. Hispania Ulterior var bebott av krigiska folk, särskilt lusitanerna och turdetanerna, som inte tänkte låta sig underkuvas utan strid. Lusitanerna, som levde i västra delen av provinsen, använde sig av snabba räder och gerillakrigföring för att slå tillbaka de romerska legionerna. Under Viriatus, en av de skickligaste militära ledarna i iberisk historia, besegrades romarna gång på gång mellan 155–139 f.Kr.. Han blev en legend, men föll till slut offer för romersk list när han mördades av sina egna män efter att ha lurats av romarna. Efter årtionden av strider lyckades Rom till slut kuva motståndet och integrera Hispania Ulterior i sitt växande imperium. År 27 f.Kr., under kejsar Augustus, delades Hispania Ulterior i två delar: Hispania Baetica i söder och Hispania Lusitania i väst. När freden väl var säkrad började romarna bygga upp provinsen. Städer som Corduba (Córdoba), Hispalis (Sevilla) och Gades (Cádiz) växte snabbt och blev centrum för handel och administration. Längs de nybyggda romerska vägarna transporterades olivolja, vin och spannmål till Rom och andra delar av imperiet, medan gruvorna fortsatte att leverera enorma mängder ädelmetaller. Städerna smyckades med tempel, teatrar och akvedukter. I Corduba reste sig imponerande byggnader, medan Augusta Emerita (dagens Mérida) blev huvudstad i Lusitanien och fick en av de bäst bevarade romerska teatrarna på den iberiska halvön. Idag kan man fortfarande se spår av det romerska arvet i Hispania Ulterior. Den romerska bron i Córdoba, de ståtliga ruinerna i Mérida och hamnstaden Cádiz är bara några av de platser där historiens ekon lever kvar. Genom dessa lämningar kan vi fortfarande ana storheten i den provins som en gång var en av de rikaste i Romarriket. Från striderna mellan lusitaner och romerska legioner till kejsarnas storstilade byggnadsverk – Hispania Ulterior är en levande påminnelse om hur Rom formade den iberiska halvön.
Hispania Ulterior
När romarna steg i land på den iberiska halvön under det andra puniska kriget mot Kartago visste de att de kommit till en plats av stor rikedom och strategisk betydelse. Området de senare skulle kalla Hispania Ulterior – "det avlägsna Spanien" – sträckte sig över det som idag är Andalusien, Extremadura och Portugal. Här fanns djupa skogar, bördiga slätter och mäktiga floder som Guadalquivir och Guadiana. Men det som lockade romarna mest var de enorma silver- och koppargruvorna, framför allt i Sierra Morena och vid Carthago Nova (Cartagena). När romarna besegrade Hannibal och drev ut kartagerna år 201 f.Kr., övertog de kontrollen över stora delar av Iberiska halvön. Men makten var långt ifrån säkerställd. Hispania Ulterior var bebott av krigiska folk, särskilt lusitanerna och turdetanerna, som inte tänkte låta sig underkuvas utan strid. Lusitanerna, som levde i västra delen av provinsen, använde sig av snabba räder och gerillakrigföring för att slå tillbaka de romerska legionerna. Under Viriatus, en av de skickligaste militära ledarna i iberisk historia, besegrades romarna gång på gång mellan 155–139 f.Kr.. Han blev en legend, men föll till slut offer för romersk list när han mördades av sina egna män efter att ha lurats av romarna. Efter årtionden av strider lyckades Rom till slut kuva motståndet och integrera Hispania Ulterior i sitt växande imperium. År 27 f.Kr., under kejsar Augustus, delades Hispania Ulterior i två delar: Hispania Baetica i söder och Hispania Lusitania i väst. När freden väl var säkrad började romarna bygga upp provinsen. Städer som Corduba (Córdoba), Hispalis (Sevilla) och Gades (Cádiz) växte snabbt och blev centrum för handel och administration. Längs de nybyggda romerska vägarna transporterades olivolja, vin och spannmål till Rom och andra delar av imperiet, medan gruvorna fortsatte att leverera enorma mängder ädelmetaller. Städerna smyckades med tempel, teatrar och akvedukter. I Corduba reste sig imponerande byggnader, medan Augusta Emerita (dagens Mérida) blev huvudstad i Lusitanien och fick en av de bäst bevarade romerska teatrarna på den iberiska halvön. Idag kan man fortfarande se spår av det romerska arvet i Hispania Ulterior. Den romerska bron i Córdoba, de ståtliga ruinerna i Mérida och hamnstaden Cádiz är bara några av de platser där historiens ekon lever kvar. Genom dessa lämningar kan vi fortfarande ana storheten i den provins som en gång var en av de rikaste i Romarriket. Från striderna mellan lusitaner och romerska legioner till kejsarnas storstilade byggnadsverk – Hispania Ulterior är en levande påminnelse om hur Rom formade den iberiska halvön.
Spaniens tidiga historia - Hispania
Spaniens tidiga historia - Hispania