Kapitel 19 – Don Quijote återvänder

I byarna längs vägarna i La Mancha har berättelserna redan hunnit före honom. De har förändrats på vägen, som allt som förs vidare av människor som hört men inte själva sett. Någon berättar att han besegrade jättar som ingen annan vågat närma sig. Någon annan säger att han ensam stod emot en hel armé. Varje berättelse skiljer sig från den andra, men alla bär samma bild: En man på en mager häst, driven av en övertygelse som inte längre låter sig förklaras med vanligt förnuft. När Don Quijote åter ger sig ut på vägarna är det därför inte början på något nytt. Det är fortsättningen på en berättelse som redan har börjat leva sitt eget liv. Vägen ligger öppen framför honom, men den känns inte längre tom. Över slätterna vilar en märklig förväntan, som om människorna längs vägen redan väntar på att möta någon de hört talas om. Landskapet är detsamma som tidigare, men blicken som möter det har förändrats. Det är inte längre bara Don Quijote som ser världen på sitt sätt. Nu börjar världen se på Don Quijote. Sancho rider bakom honom och är tystare än förr. Han betraktar sin herre med en blick som inte längre bara tillhör en följeslagare, utan någon som själv blivit en del av berättelsen. Han säger mindre, inte för att han saknar något att säga, utan för att han har börjat förstå att vissa saker inte längre går att förklara. Don Quijotes värld och den vanliga världen har blandats samman på ett sätt som även han har svårt att skilja åt. Don Quijote själv rider med blicken fäst långt framför sig. Han söker fortfarande den värld han en gång föreställde sig – en värld där riddare behövdes och där mod kunde förändra allt. Världen gömmer sig inte längre för honom. Den betraktar honom. Vid vägkorsningar stannar människor upp när de ser honom komma. Några känner igen honom, andra har bara hört berättelserna. De ser inte längre en okänd man i en sliten rustning, utan den person de redan har skapat i sina egna tankar. Hans namn har börjat leva ett eget liv. Det finns ett märkligt avstånd mellan mannen som rider framför dem och den hjälte som berättelserna har gjort honom till. Men för människorna som möter honom är båda bilderna verkliga på sitt sätt. Och just där, i skillnaden mellan det som faktiskt händer och det som berättas, börjar något förändras. Don Quijote återvänder inte till den värld han lämnade. Han återvänder till en värld där han redan blivit en del av en historia som andra människor hjälper till att skriva. Nästa kapitel: Han blir en känd figur Föregående sida: Innehållsförteckning
Don Quijote återvänder Det börjar inte med honom. Det börjar med det som sägs om honom.
Sidans början: ==> Innehållssidan: ==>

Kapitel 19 – Don Quijote återvänder

I byarna längs vägarna i La Mancha har berättelserna redan hunnit före honom. De har förändrats på vägen, som allt som förs vidare av människor som hört men inte själva sett. Någon berättar att han besegrade jättar som ingen annan vågat närma sig. Någon annan säger att han ensam stod emot en hel armé. Varje berättelse skiljer sig från den andra, men alla bär samma bild: En man på en mager häst, driven av en övertygelse som inte längre låter sig förklaras med vanligt förnuft. När Don Quijote åter ger sig ut på vägarna är det därför inte början på något nytt. Det är fortsättningen på en berättelse som redan har börjat leva sitt eget liv. Vägen ligger öppen framför honom, men den känns inte längre tom. Över slätterna vilar en märklig förväntan, som om människorna längs vägen redan väntar på att möta någon de hört talas om. Landskapet är detsamma som tidigare, men blicken som möter det har förändrats. Det är inte längre bara Don Quijote som ser världen på sitt sätt. Nu börjar världen se på Don Quijote. Sancho rider bakom honom och är tystare än förr. Han betraktar sin herre med en blick som inte längre bara tillhör en följeslagare, utan någon som själv blivit en del av berättelsen. Han säger mindre, inte för att han saknar något att säga, utan för att han har börjat förstå att vissa saker inte längre går att förklara. Don Quijotes värld och den vanliga världen har blandats samman på ett sätt som även han har svårt att skilja åt. Don Quijote själv rider med blicken fäst långt framför sig. Han söker fortfarande den värld han en gång föreställde sig – en värld där riddare behövdes och där mod kunde förändra allt. Världen gömmer sig inte längre för honom. Den betraktar honom. Vid vägkorsningar stannar människor upp när de ser honom komma. Några känner igen honom, andra har bara hört berättelserna. De ser inte längre en okänd man i en sliten rustning, utan den person de redan har skapat i sina egna tankar. Hans namn har börjat leva ett eget liv. Det finns ett märkligt avstånd mellan mannen som rider framför dem och den hjälte som berättelserna har gjort honom till. Men för människorna som möter honom är båda bilderna verkliga på sitt sätt. Och just där, i skillnaden mellan det som faktiskt händer och det som berättas, börjar något förändras. Don Quijote återvänder inte till den värld han lämnade. Han återvänder till en värld där han redan blivit en del av en historia som andra människor hjälper till att skriva. Nästa kapitel: Han blir en känd figur Föregående sida: Innehållsförteckning
Don Quijote återvänder Det börjar inte med honom. Det börjar med det som sägs om honom.
Sidans början: ==> Innehållssidan: ==>
DON QUIJOTE SANCHO PANZA
DON QUIJOTE SANCHO PANZA