Gallaecia var en romersk provins på den iberiska halvön som skapades under kejsar Diocletianus’ reformer år 298 e.Kr. Tidigare var området en del av den stora provinsen Hispania Tarraconensis, men delades av administrativa skäl för att göra styrningen mer effektiv. Huvudstaden i Gallaecia var Bracara Augusta, dagens Braga i Portugal. Gallaecia låg i den nordvästra delen av den iberiska halvön. Provinsen täckte stora delar av det som idag är Galicien, norra Portugal, Asturien och delar av León. Den gränsade i söder till Lusitania, i öster till Tarraconensis och i väster och norr till Atlanten. Området hade en bergig terräng med många floder och ett fuktigt klimat, vilket skiljde det från de torrare delarna av Hispania. Före romarnas ankomst beboddes området av olika keltiska stammar, där de mest kända var gallaecerna. Dessa folk var jordbrukare, boskapsskötare och krigare, och de bodde i castros, befästa bosättningar på kullar. De hade en egen kultur, språk och religion med kopplingar till andra keltiska folk i Europa. Gallaecerna var kända för sitt motstånd mot romarna. De hade starka traditioner av självstyre och gjorde upprepade uppror mot de romerska legionerna. Romarna började sin erövring av Gallaecia på 100-talet f.Kr., men de mötte hårt motstånd från lokalbefolkningen. Under kejsar Augustus’ fälttåg mellan 29 och 19 f.Kr. besegrade romarna de sista gallaeciska och asturiska stammarna i de så kallade kantabriska krigen. Efter detta blev området en del av Hispania Tarraconensis och började romaniseras. Romarna byggde vägar, städer och gruvor i Gallaecia. Städer som Bracara Augusta (Braga), Lucus Augusti (Lugo) och Asturica Augusta (Astorga) blev viktiga administrativa och ekonomiska centra. Gallaecia var rikt på naturresurser. Romarna utnyttjade de omfattande guldgruvorna, särskilt i Las Médulas, som blev en av de viktigaste guldfyndigheterna i hela romarriket. Dessutom fanns silver, järn och andra mineraler i området. Jordbruk och boskapsskötsel var viktiga näringar. Regionen producerade vin, spannmål och olivolja, men på grund av det fuktiga klimatet var boskapsskötsel ofta viktigare än åkerbruk. Fiske och handel med havsprodukter spelade också en roll, särskilt längs Atlantkusten. Romarna förbättrade infrastrukturen genom att bygga vägar som Via Nova, som förband Bracara Augusta med Asturica Augusta. Trots romarnas inflytande behöll Gallaecia mycket av sin keltiska identitet. Romarna införde sitt språk, latinet, men många av de gamla keltiska traditionerna levde kvar. Den romerska kulturen spreds särskilt i de större städerna, där romerska tempel, teatrar, badhus och akvedukter byggdes. Latinet som talades i Gallaecia utvecklades med tiden till galiciska och portugisiska, som än idag innehåller spår av både latin och de äldre keltiska språken. År 298 e.Kr. genomförde kejsar Diocletianus stora reformer i det romerska riket, och Hispania Tarraconensis delades upp i mindre provinser. Gallaecia blev då en egen provins med Bracara Augusta som huvudstad. Den nya provinsen var lättare att styra och hade en viktig roll inom riket på grund av sina guldgruvor. När det Väst-romerska riket föll på 400-talet e.Kr. blev Gallaecia den första delen av Hispania som föll i händerna på germanska stammar. År 409 e.Kr. intogs området av sveberna, en germansk folkgrupp, som grundade kungariket Gallaecia, det första germanska riket på iberiska halvön. Senare, på 500-talet, erövrades Gallaecia av visigoterna, som införlivade området i sitt rike. Visigoterna fortsatte att använda Bracara Augusta som ett viktigt maktcentrum. På 700-talet kom morerna och tog kontroll över södra delen av Gallaecia, men de fick aldrig ett fast grepp om hela regionen. De kristna kungadömena i norr, särskilt kungariket Asturien, blev grunden för den återerövring som senare ledde till det moderna Spanien och Portugal. Många av de romerska städerna i Gallaecia finns kvar än idag. I Lugo kan man fortfarande se stadens romerska mur, som är en av de bäst bevarade i världen och idag är med på UNESCO:s världsarvslista. Braga har kvar många spår från sin tid som Bracara Augusta, och i Las Médulas kan man fortfarande se rester av de romerska guldgruvorna. Många av de gamla romerska vägarna, som Via Nova, har delvis bevarats och används fortfarande som stigar och leder. Den romerska påverkan lever också kvar i det galiciska och portugisiska språket, kulturen och rättssystemet