Lusitanerna var ett indoeuropeiskt folk som bebodde den västra delen av den Iberiska halvön, ett område som ungefär motsvarar dagens Portugal och delar av västra Spanien. Deras historia är intressant och präglad av både självständighet och underkastelse under romersk överhöghet. Forskningen kring lusitanernas ursprung är inte helt entydig, men de anses ha tillhört de indoeuropeiska folken som migrerade till den Iberiska halvön under det andra årtusendet f.Kr. De bosatte sig i ett område som geografiskt var relativt isolerat från de andra kulturerna på halvön, vilket bidrog till att de utvecklade en distinkt egenart. Lusitanerna var kända för att vara ett krigiskt folk, och deras tapperhet och skicklighet i strid är väl dokumenterade. De var inte enbart krigare utan också skickliga jordbrukare och hantverkare, vilket tyder på ett mångfacetterat samhälle. Deras religion var polyteistisk, vilket innebär att de dyrkade flera gudar, och de hade en rik mytologi som förmodligen innehöll berättelser om hjältar, gudar och naturfenomen. Under 200-talet f.Kr. kom lusitanerna i kontakt med romarna, som då var i full färd med att expandera sitt imperium. Denna kontakt ledde oundvikligen till konflikt. Lusitanerna gjorde ett heroiskt motstånd mot den romerska övermakten, och det tog romarna nästan två århundraden att slutgiltigt underkuva dem. En av de mest framstående figurerna i det lusitanska motståndet var Viriatus, en karismatisk ledare som spelade en avgörande roll i flera framgångsrika militära kampanjer mot romarna. Hans gerillakrigföring och förmåga att ena de lusictanska stammarna gjorde honom till en fruktad motståndare. Trots sina framgångar på slagfältet föll Viriatus offer för förräderi och mördad år 139 f.Kr., vilket var ett hårt slag för lusitanernas motstånd. Efter Viriatus död och det fortsatta trycket från Rom tvingades lusitanerna att ge upp sitt motstånd. De införlivades i det romerska riket och genomgick en process av romanisering. Detta innebar att de i stor utsträckning antog den romerska kulturen, språket latin och de romerska sederna. Det lusitanska språket, som var ett indoeuropeiskt språk, dog så småningom ut under romersk tid, vilket är ett tecken på den djupgående kulturella förändringen. Även om det lusitanska språket och den distinkta lusitanska kulturen till stor del försvann under den romerska perioden, lever deras arv kvar, särskilt i Portugal. Namnet Portugal anses härstamma från det gamla namnet på lusitanerna, vilket vittnar om deras betydelse för landets identitet.