Kapitel 1 – Alonso Quixano blir Don

Quijote

I en stillsam by i La Mancha lever en man vid namn Alonso Quixano. Han tillhör den lägre adeln och lever ett enkelt liv på sin lilla egendom. Han är inte rik och inte heller särskilt märkvärdig i sina grannars ögon, men han äger något som få andra kan mäta sig med: ett bibliotek fyllt av riddarromaner. Dag efter dag försjunker han allt djupare i berättelser om modiga riddare, förtrollade slott, trollkarlar och storslagna äventyr. Böckerna blir hans ständiga sällskap, och så småningom börjar gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut. I dessa berättelser finns hjältar som aldrig tvivlar, riddare som färdas genom världen för rättvisans skull och en ära som alltid väger tyngre än livet självt. Med tiden börjar Alonso Quixano inte bara läsa dessa historier – han börjar leva i dem. Nätterna blir längre. Dagarna tystare. Och världen omkring honom antar sakta en annan form, som om den väntade på att åter bli förtrollad. Det är då tanken föds. Om världen en gång hade varit fylld av riddare, om rättvisa en gång hade försvarats med mod och svärd, då måste någon återuppliva denna ordning. Någon måste bära rustningen igen. Han bestämmer sig för att bli den riddare världen har glömt. Utanför står hans häst. Mager, enkel och utan särskild kraft i andras ögon. Men för Alonso Quixano är den något helt annat. Han ger den namnet Rocinante, som om även det anspråkslösa kan förvandlas till något storslaget genom viljan att se det så. Därefter vänder han blicken mot sig själv. Alonso Quixano är inte längre den han har varit. Han antar ett nytt namn: Don Quijote av La Mancha. I detta namn formar han sin nya identitet, som om språket i sig kunde skapa en ny verklighet. Han låter också sin fantasi fästa sig vid en kvinna från trakten, Aldonza Lorenzo. I hans föreställning blir hon Dulcinea del Toboso – den ädla dam som han svär att tjäna genom alla sina kommande färder. Ingen i hans omgivning förstår förändringen som har skett. För dem är han fortfarande den stillsamme mannen bakom sin dörr. Men inom honom har något oåterkalleligt satts i rörelse. Och med det börjar en berättelse som ska leva längre än både mannen och hans tid.