Kapitel 3 – Förberedelser

Efter de första besluten fanns det ingen återvändo för Don Quijote. Det som hade börjat som en dröm hade vuxit till en övertygelse, och nu återstod bara att omsätta den i handling. Han ägnade dagarna åt sina förberedelser med samma omsorg som en riddare inför ett långt fälttåg. För honom var detta inte ett infall eller en flykt från vardagen. Han var övertygad om att han återupplivade en ordning som världen för länge sedan hade glömt. Rustningen granskades ännu en gång. Varje rem, spänne och plåt sattes på plats efter bästa förmåga. Det var ingen fulländad utrustning, men den fyllde sitt syfte. För Don Quijote var det viktigare att den bar på en historia än att den såg ny ut. Rocinante väntade troget utanför huset. Ingen annan skulle ha sett mer än en mager och åldrad häst, men för sin herre var den redan en ädel springare, redo att följa honom vart vägen än skulle leda. Han gick igenom allt en sista gång. Rustningen. Hjälmen. Lansen. Svärdet. Inget fick lämnas åt slumpen. Varje föremål hörde till den nya identitet han hade skapat åt sig själv. Det fanns ingen högtidlig avskedsstund. Ingen visste vad som höll på att ske innanför husets väggar. Grannarna fortsatte sina sysslor, ovetande om att en man höll på att lämna sitt gamla liv bakom sig. För varje dag blev steget ut i världen lättare att ta. Det som tidigare hade varit ett vanligt liv kändes allt mer avlägset, medan den väg som väntade utanför huset blev allt tydligare. När förberedelserna var avslutade återstod bara ett enda steg. Att ge sig av. Nästa kapitel: Den första utflykten Föregående kapitel: Rustningen och Rocinante