Kapitel 33 – Resan mot Barcelona

Vägen mot Barcelona låg längre bort än de flesta färder Don Quijote tidigare företagit, men det var inte avståndet som gjorde den annorlunda. Något hade förändrats i sättet människor mötte honom. Ju längre de kom från La Mancha, desto oftare tycktes hans namn redan vara känt. Det var som om berättelsen färdades snabbare än hästarna. Don Quijote red med samma lugna hållning som alltid. För honom var Barcelona ännu en plats där världen kunde visa sitt rätta ansikte. Han såg färden som en fortsättning på det uppdrag som aldrig riktigt hade haft någon början och därför inte heller kunde ha något slut. Sancho märkte däremot hur mötena förändrades. Människor stannade upp när de såg dem. Några log igenkännande, andra betraktade dem med nyfikenhet. I värdshus och på gårdar hörde han namn och berättelser nämnas innan de själva hunnit presentera sig. Ibland var historierna bekanta, ibland lät de som om de handlade om någon annan. Landskapet förändrades långsamt omkring dem. De torra fälten gav plats åt nya vägar och främmande trakter. Men även där verkade något osynligt redan ha hunnit fram. Don Quijote tog det som ett tecken på att riddarvärlden fortfarande levde. Sancho började i stället undra om det fanns någon plats kvar där de kunde anlända utan att vara väntade. En kväll slog de läger under bar himmel. Havsluften kunde ännu inte kännas, men den tycktes redan finnas i tanken. Elden brann stilla mellan dem medan mörkret sakta föll över vägen. – Herre, sade Sancho efter en stund, tror ni att Barcelona känner till oss? Don Quijote såg mot horisonten. – Om staden känner till det som är rättvist och ädelt, då känner den också till oss, svarade han lugnt. Sancho log svagt men sade inget mer. Han visste inte längre om det var människor som skapade berättelserna, eller berättelserna som skapade människorna. När de nästa morgon fortsatte färden låg vägen öppen framför dem. Men för första gången kändes det inte som om de var på väg mot något okänt. Snarare som om något långt borta redan visste att de var på väg. Nästa kapitel: Stadens möte med myten Föregående kapitel: Mot nya äventyr