Kapitel 35 – Riddaren av den Vita Månen

Barcelona hade gett Don Quijote ett mottagande som påminde mer om ett skådespel än om de vägar han en gång lämnat bakom sig. Men under ytan av nyfikenhet och vänlighet började något annat närma sig, något som inte kom med applåder eller igenkännande blickar. En morgon, när solen ännu stod lågt över havet, spreds nyheten om en främmande riddare. Han kallades Riddaren av den Vita Månen och hade kommit med ett enda syfte. Han sökte Don Quijote. Ryktet rörde sig snabbt genom staden. Människor samlades längs gatorna och ute vid stranden. Många såg det som ett ovanligt nöje, andra som en verklig kraftmätning mellan två män vars namn redan omgavs av berättelser. Don Quijote tog emot utmaningen utan tvekan. För honom var det inget märkligt i att en riddare sökte en annan. Så hade världen alltid fungerat. Ära och sanning prövades inte i ord utan i handling. Sancho såg däremot något i den främmande mannens uppträdande som oroade honom. Riddaren verkade säker redan innan något hade börjat. Inte högmodig, inte hånfull, bara märkligt lugn, som om han red in i något vars slut han redan kände till. På stranden möttes de båda ryttarna. Havet låg stilla bakom dem och morgonljuset föll över sanden där människor väntade i tystnad. Det var som om hela staden höll andan. Riddaren av den Vita Månen uttalade sina villkor. Om Don Quijote besegrades skulle han lägga ner sina vapen och återvända hem. Don Quijote accepterade utan tvekan. För honom kunde en riddare inte välja bort prövningen. Det som var rätt måste också få prövas. Sancho stod vid sidan och såg på medan hästarna gjorde sig redo. Något i stillheten omkring dem kändes annorlunda än tidigare. Inte som förväntan, utan som avslutningen på något som länge varit på väg. När de båda ryttarna riktade sina lansar mot varandra såg Don Quijote lika orubblig ut som den dag han första gången lämnat sitt hem. Men Sancho tyckte sig ana att världen omkring dem hade förändrats. Som om den inte längre väntade på nästa äventyr. Utan på ett svar. Nästa kapitel: Nederlaget Föregående kapitel: Stadens möte med myten