Kapitel 36 – Nederlaget

Striden var över innan den riktigt hann bli det i människornas ögon. Det som på stranden hade sett ut som en jämn prövning mellan två riddare fick en snabbare vändning än någon där hade väntat sig. Don Quijote låg i sanden, och Riddaren av den Vita Månen stod kvar, orubblig, som om resultatet redan hade varit bestämt långt innan lansarna möttes. Sancho rusade fram, men stannade när han såg sin herre resa sig långsamt. Det fanns ingen dramatik i rörelsen, bara en stilla tyngd, som om kroppen själv accepterade det som skett innan orden hunnit göra det. Riddaren av den Vita Månen krävde sitt villkor. Don Quijote skulle avstå sina äventyr och återvända hem, som det var överenskommet. Hans röst var lugn, nästan artig, som om han talade om något självklart snarare än avgörande. Don Quijote svarade inte genast. Han stod kvar en stund, och havet bakom honom fortsatte sin rörelse utan att bry sig om vad som avgjorts på stranden. När han till slut talade var det utan vrede. Han hade accepterat villkoren i samma ögonblick som han accepterat striden. För honom var nederlaget inte ett brott i berättelsen, utan en del av dess logik. Sancho däremot kunde inte dölja sin oro. Han såg på sin herre som om något större än en kamp hade avslutats. Det var inte bara en förlust, utan en förskjutning i allt han trott skulle fortsätta. Staden runt dem började långsamt röra sig igen. Människor som nyss stått stilla började viska, röra sig bort, återgå till sina liv. Ändå dröjde något kvar i luften, som om händelsen ännu inte helt hade lämnat platsen. Don Quijote steg upp på Rocinante med en lugn värdighet som inte verkade rubbas av det som skett. Han såg inte besegrad ut i sitt eget inre, bara förändrad i sin riktning. – Vi måste hem, sade han till Sancho. Sancho nickade, men sade inget. Vägen tillbaka började där och då, men den kändes inte som en ny resa. Snarare som en rörelse bort från något som redan hade blivit färdigt. Och bakom dem vid stranden stod världen kvar en stund längre än vanligt, som om den försökte avgöra vad den egentligen hade bevittnat. Nästa kapitel: Hemresan Föregående kapitel: Riddaren av den Vita Månen