Kapitel 10 – Sancho Panza introduceras

Det dröjde inte länge innan Don Quijote återfick sina krafter. Kroppen bar fortfarande spår av den första färden, men i hans sinne levde samma övertygelse som tidigare. Böckerna hade försvunnit från biblioteket, men idéerna de hade väckt inom honom gick inte att ta ifrån honom. Snarare verkade motgångarna ha stärkt hans beslut. Han talade inte öppet om sina planer. Medan huset återgick till sina vanliga rutiner och människorna omkring honom hoppades att allt hade lugnat sig, förberedde Don Quijote i tysthet sin nästa färd. Men denna gång insåg han något som han tidigare inte hade tänkt på. Ingen stor riddare färdades ensam. De ädla hjältarna i hans böcker hade alltid haft någon vid sin sida – en trogen väpnare som bar deras sköld, hjälpte dem i svåra stunder och kunde bevittna deras stora bedrifter. Don Quijote behövde en sådan följeslagare. Hans tankar föll snart på en man från trakten: en bonde vid namn Sancho Panza. Sancho var en enkel och godmodig man. Han hade inga stora kunskaper om riddare eller gamla berättelser, och han ägde varken rikedomar eller höga ambitioner. Hans bekymmer var av ett mer vardagligt slag: arbete, skörd, mat på bordet och familjens behov. Men Sancho hade andra egenskaper. Han var lojal, nyfiken och hade en förmåga att lyssna även när han inte riktigt förstod. När Don Quijote började tala med honom om riddare, ära och avlägsna äventyr såg Sancho först frågande ut. Mycket av det som sades lät främmande och osannolikt. Men Don Quijote talade med sådan säkerhet att det var svårt att helt avfärda honom. Och när samtalet kom in på belöningar, rikedomar och möjligheten att en dag få styra över en egen ö eller ett eget område började Sancho tänka efter. Han var ingen man som sökte äventyr för äventyrets skull. Men om ödet erbjöd honom en bättre framtid, varför skulle han då säga nej? Så började det märkliga förbundet mellan de två männen att ta form. Den ene lång och mager, med huvudet fyllt av riddarideal och gamla hjältedåd. Den andre rundare till kroppen och mer praktisk till sinnet, med fötterna kvar på jorden men med en liten öppning för det oväntade. De var olika på nästan alla sätt. Men från den stund då Sancho Panza bestämde sig för att följa Don Quijote förändrades allt. Nu red inte längre en ensam riddare ut i världen. Nu var de två. Nästa kapitel: Andra utfärden börjar Föregående kapitel: Biblioteket som försvann