Kapitel 9 – Biblioteket som försvann

Efter den första utfärden återvände Alonso Quixano hem i ett tillstånd som ingen längre kunde bortse från. Han hade mött världen utanför sina böcker, men den hade inte liknat den värld han hade föreställt sig. Rustningen var skadad, kroppen värkte och hans första äventyr hade slutat långt från den ära och berömmelse han hade drömt om. Men trots tröttheten och smärtan hade hans tankar inte lämnat riddarnas värld. Han talade fortfarande om ära, plikt och de stora uppdrag som väntade. För honom var resan inte ett misslyckande. Den hade bara varit början på något större. Då började hans närmaste förstå att de måste ingripa. Hushållerskan och systerdottern, som såg hur hans besatthet hade förändrat honom, sökte hjälp hos prästen och barberaren i byn. De var inte hans fiender. De var människor som kände Alonso sedan länge och som ville få tillbaka den man de hade känt innan riddarberättelserna tog över hans dagar. Tillsammans gick de in i rummet där hans böcker stod. Där fanns hela den värld som Alonso hade byggt inom sig: berättelser om modiga riddare, förtrollade slott, jättar, trollkarlar och kungariken där rättvisa alltid till slut segrade. För prästen och barberaren var dessa böcker orsaken till hans förvirring. För Alonso hade de varit något helt annat. De hade varit en väg till en större värld, en värld där mod betydde något och där en ensam människa kunde förändra saker som andra hade accepterat. De började gå igenom samlingen bok för bok. Vissa böcker ansåg de vara särskilt farliga och lade undan för att förstöras. Andra sparades efter en stunds tvekan. Det var inget lätt beslut, för de förstod att de inte bara hanterade böcker – de försökte nå en vän som hade försvunnit in i dem. Till slut stängdes dörren till biblioteket. Och när Alonso några dagar senare var tillräckligt återhämtad var det första han gjorde att söka sig dit. Han gick genom huset med förväntan, som om han snart skulle återvända till sina gamla följeslagare. Men när han kom fram stannade han tvärt. Där biblioteket en gång hade funnits fanns nu bara en tom vägg. Han stod tyst en stund. – Var är mitt bibliotek? frågade han. Ingen svarade genast. Ingen ville såra honom genom att berätta vad som hade hänt. Till slut valde de den förklaring som de trodde att han lättast skulle kunna acceptera. En mäktig trollkarl hade kommit under natten och fört bort hela rummet med alla böcker. Alonso lyssnade noggrant. För någon annan hade det varit en orimlig förklaring. För honom var det däremot fullt möjligt. – Det måste vara Frestón, sade han. Han kände till sådana krafter från sina böcker. Mäktiga trollkarlar kunde dölja slott, förändra verkligheten och försöka hindra ädla riddare från att fullfölja sina uppdrag. I hans sinne blev det som hade hänt inte ett bevis på att han hade haft fel. Det blev ett bevis på att han hade rätt. Om en trollkarl redan försökte stoppa honom måste det betyda att något stort väntade. De andra såg en man som långsamt hade förlorat kontakten med den värld de själva levde i. Alonso Quixano såg något annat. Han såg början på en kamp mellan en riddare och de krafter som försökte hindra honom. Och snart skulle han inte längre bara läsa om riddare i sina böcker. Han skulle själv ge sig ut för att bli en av dem. Nästa kapitel: Sancho Panza introduceras Föregående kapitel: Hemkomst och sammanbrott