Året 1492

Den första resan

Fartygen för den första resan utrustades i Palos de la Frontera, vid floden Tinto i Spanien. Konsortier, som sattes ihop av en kunglig skattmästare och främst bestod av bankirer från Genua och Florens i Sevilla, bidrog med minst 1 140 000 maravedis (ca 700 000 euro) för att utrusta expeditionen. Columbus själv bidrog med mer än en tredjedel av den summa som kungen och drottningen bidrog med. Den 3 augusti 1492 lämnade Christopher Columbus Spanien med tre fartyg: flaggskeppet Santa María samt de två mindre, snabbare karavellerna Niña och Pinta. Hans uttalade mål var att finna en västlig sjöväg till Asien. Columbus visade prov på navigationsskicklighet redan från början genom att styra flottan söderut mot Kanarieöarna, snarare än direkt västerut. Därmed kunde han utnyttja de stabila ostliga passadvindarna, ett strategiskt drag som tidigare varit okänt vid transoceana färder. Efter ett cirka fyra veckor långt stopp på Kanarieöarna, för reparationer och justeringar, satte expeditionen kurs mot det okända den 6 september 1492. Den 12 oktober, efter drygt två månaders seglats över Atlanten, siktade man land. Columbus gick i land på en ö i Bahamas, som han döpte till San Salvador (lokalt kallad Guanahani). Han var övertygad om att han nått öar nära Asiens kust. Under de följande månaderna utforskade han flera öar i Karibien – bland annat Juana (nuvarande Kuba) och Hispaniola – och tog dessa landområden i besittning i Spaniens namn. Columbus var djupt imponerad av öarnas naturskönhet, deras frodiga vegetation och till synes rikliga naturresurser, framför allt misstänkta guldfyndigheter.

Året 1492

Den första resan

Fartygen för den första resan utrustades i Palos de la Frontera, vid floden Tinto i Spanien. Konsortier, som sattes ihop av en kunglig skattmästare och främst bestod av bankirer från Genua och Florens i Sevilla, bidrog med minst 1 140 000 maravedis (ca 700 000 euro) för att utrusta expeditionen. Columbus själv bidrog med mer än en tredjedel av den summa som kungen och drottningen bidrog med. Den 3 augusti 1492 lämnade Christopher Columbus Spanien med tre fartyg: flaggskeppet Santa María samt de två mindre, snabbare karavellerna Niña och Pinta. Hans uttalade mål var att finna en västlig sjöväg till Asien. Columbus visade prov på navigationsskicklighet redan från början genom att styra flottan söderut mot Kanarieöarna, snarare än direkt västerut. Därmed kunde han utnyttja de stabila ostliga passadvindarna, ett strategiskt drag som tidigare varit okänt vid transoceana färder. Efter ett cirka fyra veckor långt stopp på Kanarieöarna, för reparationer och justeringar, satte expeditionen kurs mot det okända den 6 september 1492. Den 12 oktober, efter drygt två månaders seglats över Atlanten, siktade man land. Columbus gick i land på en ö i Bahamas, som han döpte till San Salvador (lokalt kallad Guanahani). Han var övertygad om att han nått öar nära Asiens kust. Under de följande månaderna utforskade han flera öar i Karibien – bland annat Juana (nuvarande Kuba) och Hispaniola – och tog dessa landområden i besittning i Spaniens namn. Columbus var djupt imponerad av öarnas naturskönhet, deras frodiga vegetation och till synes rikliga naturresurser, framför allt misstänkta guldfyndigheter.