Historien om Reconquista har alltid balanserat mellan myt och verklighet. Medeltida källor framställde kampen som en helig konflikt mellan kristna och muslimer, ofta med mirakulösa segrar och heroiska gestalter. Covadonga blev symbolen för uthållighet, Las Navas de Tolosa för samarbete och seger, och Granada 1492 för fullbordad rättvisa. Moderna historiker betonar komplexiteten. Konflikterna präglades lika mycket av politik, ekonomi och pragmatism som av religion. Allianser över religionsgränser, tillfälliga fredsavtal och handel visar att halvöns historia inte var en enkel kamp mellan monolitiska block. Religionsfrågan användes ofta för legitimitet, men bakom den låg strategiska, ekonomiska och sociala motiv. Mytbildningen tjänade syften både politiska och kulturella. Berättelser om mirakulösa segrar stärkte identitet, legitimerade härskare och inspirerade till framtida kampanjer. Samtidigt visar arkeologiska fynd, dokument och nutida forskning att verkligheten ofta var mer nyanserad: små räder, diplomati och lokal förhandling var minst lika betydelsefulla som stora slag. Att skilja myt från verklighet är avgörande för förståelsen av Reconquista. Den ger perspektiv på hur historia skapas, sprids och används som identitetsskapande verktyg. Reconquista blir då både en historisk händelse och en berättelse om hur samhällen formar minnet av sitt förflutna, där legend och fakta samspelar. Vad som händer sen: Spåren av denna period lever kvar långt in i modern tid.