Efter Reconquista förändrades Iberiska halvön fundamentalt. Kristna kungadömen konsoliderade makten, centraliserade administrationen och etablerade starkare statliga strukturer. De tidigare muslimska och judiska områdena integrerades i det nya politiska systemet, ofta genom tvångskonvertering eller migration. Den ekonomiska dynamiken förändrades när jordbruk, handel och skatteuppbörd organiserades under kristna myndigheter. Den religiösa omstruktureringen blev tydlig. Katolska kyrkan stärkte sin ställning, och påvligt stöd gav ideologisk legitimitet till expansionen. Muslimska och judiska samhällen reducerades i inflytande, och lagstiftning infördes som reglerade religiösa och sociala skillnader. Detta skapade ett mer homogeniserat samhälle, men också spänningar och konflikter som skulle prägla regionen i århundraden. Kulturellt och intellektuellt ledde Reconquista till både förlust och ny dynamik. Många av de muslimska teknikerna inom jordbruk, arkitektur och vetenskap bevarades och integrerades, men språk, litteratur och utbildning anpassades efter kristna normer. Handeln expanderade över Atlanten, och den nya politiska enheten möjliggjorde större mobilisering av resurser för framtida upptäcktsresor och koloniala projekt. Konsekvenserna var alltså omfattande: politiskt, religiöst, ekonomiskt och kulturellt. Reconquista avslutade en era av mångfald på halvön, men skapade också förutsättningar för centraliserad statsmakt, långsiktig ekonomisk utveckling och den spanska statens framväxt som en ledande europeisk makt under 1500-talet. Vad som händer sen: Historien börjar tolkas, formas och ibland förvrängas.