Vinrankan hade då redan en mycket lång historia. De äldsta kända spåren av vinframställning är omkring 8 000 år gamla och har hittats i det område som i dag är Georgien. Där utvecklades tidigt konsten att jäsa druvor, och kunskapen om vinodling spreds så småningom runt Medelhavet. På Iberiska halvön sammanfaller de första odlade vinrankornas ankomst med feniciernas etablering längs kusten. Omkring 1100 före Kristus grundade de Gadir, dagens Cádiz, som blev en viktig handelsplats. Fenicierna hade täta kontakter med östra Medelhavet och förde sannolikt med sig odlade vinrankor därifrån. Forskare har kunnat undersöka 28 gamla druvkärnor från arkeologiska fyndplatser. Deras DNA visar att de tidigaste odlade vinrankorna på Iberiska halvön har nära genetiska samband med domesticerade druvor från Levanten. Det ger ett starkt stöd för kopplingen mellan den tidiga vinodlingen och kontakterna med östra Medelhavet. De nya vinrankorna blev samtidigt en del av den lokala naturen. De odlade druvorna korsades med vilda druvor som redan växte på halvön. Under århundradena uppstod därigenom nya genetiska linjer, och vissa av dessa kan knytas till traditionella iberiska druvsorter. Arkeologiska fynd visar att denna utveckling redan var påtaglig under 300-talet före Kristus. Vinodlingen spreds snabbt i framför allt södra och östra Spanien. Mot slutet av 700-talet före Kristus hade produktionen fått en tydlig kommersiell betydelse. Vin var då inte längre bara en lokal jordbruksprodukt utan ingick i ett större handelsnätverk runt Medelhavet. När romarna senare tog kontroll över den iberiska halvön fanns alltså redan en etablerad vintradition. Romarna utvecklade odlingen, handeln och infrastrukturen ytterligare och kom att få stor betydelse för vinets fortsatta spridning. Men de var inte början på den spanska vinodlingen. Den långa historien går att följa ända fram till medeltiden och senare. Ett särskilt intressant exempel är druvan Hebén. Genetiska analyser pekar på en kontinuitet tillbaka till omkring år 929, en tid då kalifatet Córdoba växte fram. Det innebär att en druvlinje kan ha bevarats genom mer än tusen år av odling och förändrade samhällen. Vinets historia i Spanien är därför inte berättelsen om en enda civilisation som skapade en vinkultur. Den är snarare en lång kedja av möten. Odlade druvor kom från östra Medelhavet, mötte Iberiens vilda vinrankor och utvecklades vidare under fenicisk, iberisk, romersk och senare muslimsk och kristen tid. Det är denna långa blandning av natur, handel, odling och mänsklig kunskap som ligger bakom den vintradition som fortfarande präglar Spanien.

Vinrankan hade då redan en mycket lång historia. De äldsta kända spåren av vinframställning är omkring 8 000 år gamla och har hittats i det område som i dag är Georgien. Där utvecklades tidigt konsten att jäsa druvor, och kunskapen om vinodling spreds så småningom runt Medelhavet. På Iberiska halvön sammanfaller de första odlade vinrankornas ankomst med feniciernas etablering längs kusten. Omkring 1100 före Kristus grundade de Gadir, dagens Cádiz, som blev en viktig handelsplats. Fenicierna hade täta kontakter med östra Medelhavet och förde sannolikt med sig odlade vinrankor därifrån. Forskare har kunnat undersöka 28 gamla druvkärnor från arkeologiska fyndplatser. Deras DNA visar att de tidigaste odlade vinrankorna på Iberiska halvön har nära genetiska samband med domesticerade druvor från Levanten. Det ger ett starkt stöd för kopplingen mellan den tidiga vinodlingen och kontakterna med östra Medelhavet. De nya vinrankorna blev samtidigt en del av den lokala naturen. De odlade druvorna korsades med vilda druvor som redan växte på halvön. Under århundradena uppstod därigenom nya genetiska linjer, och vissa av dessa kan knytas till traditionella iberiska druvsorter. Arkeologiska fynd visar att denna utveckling redan var påtaglig under 300-talet före Kristus. Vinodlingen spreds snabbt i framför allt södra och östra Spanien. Mot slutet av 700-talet före Kristus hade produktionen fått en tydlig kommersiell betydelse. Vin var då inte längre bara en lokal jordbruksprodukt utan ingick i ett större handelsnätverk runt Medelhavet. När romarna senare tog kontroll över den iberiska halvön fanns alltså redan en etablerad vintradition. Romarna utvecklade odlingen, handeln och infrastrukturen ytterligare och kom att få stor betydelse för vinets fortsatta spridning. Men de var inte början på den spanska vinodlingen. Den långa historien går att följa ända fram till medeltiden och senare. Ett särskilt intressant exempel är druvan Hebén. Genetiska analyser pekar på en kontinuitet tillbaka till omkring år 929, en tid då kalifatet Córdoba växte fram. Det innebär att en druvlinje kan ha bevarats genom mer än tusen år av odling och förändrade samhällen. Vinets historia i Spanien är därför inte berättelsen om en enda civilisation som skapade en vinkultur. Den är snarare en lång kedja av möten. Odlade druvor kom från östra Medelhavet, mötte Iberiens vilda vinrankor och utvecklades vidare under fenicisk, iberisk, romersk och senare muslimsk och kristen tid. Det är denna långa blandning av natur, handel, odling och mänsklig kunskap som ligger bakom den vintradition som fortfarande präglar Spanien.